Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm
- Jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jordbruksförhållanden.
Den starka heinmansklyfningen efter 1865 och den däraf beroende
minskade besutenheten anger tillräckligt tydligt, att åkerbruket som
näringskälla kommit att ha allt mindre betydelse för traktens
ekonomiska lif. De under resorna i de olika socknarna inhämtade
upplysningarna gifva äfven vid handen, att emigrationen och utvand
ringen till industrien, de höga aflöningarna vid fabrikerna,
skogs-afverkningarna och flottningsföretagen resa allt större hinder för
jordbrukets och boskapsskötselns rationella bedrifvande, och att
jordbrukets kam]) mot traktens industrialisering blir allt hårdare.
Den industriella verksamheten, som här till största delen utgöres
af utefter Dalslands kanal befintliga trämasse- och pappersfabriker,
och de stora skogsafverkningarna är den omständighet, som inverkar
menligast på intresset för jordbruket. Förhållandena erbjuda i stort sedt
alltför typisk norrländsk karaktär, för att det här skulle vara
nödvändigt att i detalj ingå därpå. Bönderna, som sa småningom fått klart
för sig skogarnas stora värde, blifva allt mera benägna att basera
sin ekonomi på inkomsterna från skogs- och timmerförsäijningar och
biinkomster vid skogshygge och körslor. De lätt tillgängliga
förtjänsterna härpå börja bibringa dem ilen uppfattningen, att åkerjorden,
där en med svett och möda frambragt, skörd ofta kan slå fel, är
otacksam i jämförelse med skogen, hvarifrån man utan arbete kan
taga betydande summor, och som ger talrika biförtjänster. Förr
var man hänvisad att taga hvad man behöfde från åkern och
ladugården, och ovanan att handskas ined större kontanter kommer bonden
att betydligt öfverskatta det verkliga värdet af en penningsumma i
klingande mynt och at.t glömma, att jorden dock år efter år ger
skördar, som löna där nedlagd möda och flit. Denna bristande
uppfattningsförmåga al’ det, verkliga värdet af naturaförmåner, hvilken
ju är lätt, förklarlig i en trakt där industrien haller på att göra eller
nyss gjort sitt intåg, kom ganska starkt till synes. Många gånger
berättades det om arbetare och mindre jordbrukare, som hade ett
litet ställe med en hafreaker oeh ett potatisland, att de utan att pä
något sätt: vara tvingade därtill sålde sin egendom för en obetydlig
summa, hvars ränta pa långt när ej räckte till att hyra den bostad
de sedan måste skaffa sig. Skogsafverkningarna ha ännu ej pågått
sa länge, att man fått någon allmän insikt om att skogspenningar
försvinna ovanligt hastigt. De jordbrukare ined mera vidgad syn
på de ekonomiska förhållandena, hvilka insett, att man bör återvända
till åkerjorden igen som den hufvudsakliga inkomstkällan, äro endast
ett fåtal.
Industrien skapar naturligtvis också svårigheter för jordbruket,
därigenom att den genom höga aflöningar drager bort arbetskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emubygdeu/0140.html
