Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm - Jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 K M l<; RA T10 N Sü TR K D .NIX GEN. BILAGA VIII. BYGDEUNDERSÖKNINGAR.
Förut hade man i allmänhet fått så dålig rag, att man ej gärna
kunde mala mjöl till bakning af densamma, medan man numera
får betydligt bättre vara, hufvudsakligen genom användande af
konstgödsel. Pä många ställen, t. ex. Laxarby oeh trakterna omkring
industrisamhällena, klagade man dock öfver att de som hade råg
till afsalu ej kunde afyttra den vid industrisamhällena, då mjölet
ej blef af prima kvalitet utan underlägset det i handelsbodarna
saluhållna, som kom från andra trakter i riket (Upperud, Göteborg,
Vänersborg). Äfven om rågodlingen tilltagit i allmänhet, fanns
det dock fortfarande åtskilliga trakter, där någon större
utsträckning åtminstone efter mellanrikslagens upphäfvande ej kunde
konstateras. Dit hörde t. ex. den jämförelsevis bördiga och välodlade
Järnskogs socken, där man redan förut odlade betydligt mera råg
än på andra ställen ch ej heller afsatte sina landtmannaprodukter
till Norge utan hade sina ekonomiska förbindelser uppåt Åmot och
Arvika. Det är hufvudsakligen i gränssocknarna Östervallskog,
Töcksmark, Västra Fågelvik, Trankil, Nössemark, Töftedal, Gesäter
och Rölanda, som ofvannämnda samband med mellanrikslagens
upphäfvande kommit tydligare till synes, hvilket samband äfven betonades
i Karlanda, Holmedal, Silbodal, Torrskog och Håbol. Stora mängder
mjöl inköpas dock fortfarande, i synnerhet vid industricentra och i
de skogrikare socknarna, där jordbruket spelar en obetydligare roll,
t. ex. i Nössemark, där en af socknens sju handlare pä ett år hade,
sålt ungefär 500 säckar mjöl.
Äfven oin åtskilligt inom de båda häradena tyder på
framåtskridande och utvecklingsmöjligheter, inser man emellertid alltför
väl, huru ofantligt mycket måste göras, innan man kan tala om ett
verkligt allmänintresse för jorden och dess skötande, och huru stora
de svårigheter äro, med hvilka landthushållningen har att kämpa i
dessa glest befolkade bygder. Det framhölls allmänt i alla socknar att
den största olägenheten är markens stora kalkfattigdom och svårigheten
att fa. kalk till mera aflägsna trakter. I Vedbo låter sig detta göra
relativt lätt, da den tages från hamnar vid Vänern och sedermera
kan transporteras på Dalslands kanal oeh sjöarna Stora Le och
Lelången och man dessutom kan begagna sig af järnvägen. I Gesäter,
där man har två mil till närmaste järnvägsstation, ansåg man
jordbruket lida mest därigenom, att kalken ställde sig så dyr, att
man ej kunde använda den. I de sydliga socknarna af Nordmarken,
som ju ligga vid ofvannämnda sjösystem, klagade man dock öfver
svårigheterna härutinnan, då det till transporten af den osläckta
kalken fordrades särskildt konstruerade fartyg. Upperuds,
Gustafsfors’ och Billingsfors’ bruk hade visserligen dylika, men de voro
strängt upptagna, så att man ej kunde erhålla någon kalklast
åtminstone på lämpliga tider uf året, när bönderna kunde vara i till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
