Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm - Jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. VEDBO OCH NORDMAllK. JORDBRUKSFÖRHÅLLANDEN.
10
herrgårdar i Steneby befintliga blifvit nedlagda och man numera
säljer mjölken därifrån till närliggande industricentra. Inom
Nordmarks härad har den nuvarande mejerikonsulenten i Värmlands län
nedlagt mycket arbete på bildande af andelsmejerier, och för
närvarande finnas tre sådana nämligen, i Järnskog. Blomskog och Sillerud.
Intresset för dem, hvilket i början var rätt stort i kringliggande
bygder, har emellertid betydligt slappats, oeh de få för hvar dag
allt mindre mjölk, så att de för närvarande drifvas i alltför obetydlig
skala för att det skall löna sig. Först oeh främst inverkar härtill
misstänksamheten hos bonden mot hvarje nytt företag, och den
ömsesidiga afunden kan ibland äfven lägga hinder i vägen för
samverkan. Man framhåller emellertid, att dessa bygder äro för glest
befolkade för dylika kooperativa företag, och att de måste basera
sin verksamhet på vidsträckta områden, då det blir för besvärligt
och kostsamt att dagligen köra mjölken till mejerierna. Denna
betalas för öfrigt i jämförelse med gällande dagspris synnerligen
lågt, med 7—8 öre per liter. När man i Järnskog, där efterfrågan
på mjölk bland bruksarbetarna vid Koppom ibland är större än
tillgången, kan sälja sin mjölk vid ladugårdens dörr för 12 öre
litern, är det lätt att förstå att befolkningen ej är hågad att
leverera till därvarande andelsmejeri. Den allt större användningen af
handseparatorer motverkar naturligtvis äfven möjligheterna för denna
form af kooperation.
Svinafveln står ej synnerligen högt och kunde äfven för
närvarande uppdrifvas trots niajstull och svårighet vid afsättningen.
Insiktsfulla landtbrukare försumma ej heller att påpeka det
fördelaktiga för dessa trakter att mer än nu ägna sig häråt, speciellt ät
uppfödandet af smågrisar. I södra Vedbo, Gesäter och llölanda,
där man på grund af lokala förhållanden tvingats att utnyttja
alla lautdhushållningens möjligheter, skaffar man sig emellertid
betydande inkomster genom att uppföda och försälja smågrisar.
Den omständighet, som mer än andra tyder på att man i
Nordmarken och Vedbo kan tala om ett stigando intresse för
landthushållningen, är bildandet af landtmunnafàreriingar. Det var närmast
behofvet att frigöra sig från beroendet af landthandlarna, som blef
Afledning till bildandet af dylika föreningar. Vissa jordbruksartiklar,
som bönderna på sista tiden börjat använda i allt större utsträckning,
såsom konstgödsel, kraftfoder, utsäde o. d., ställde sig oskäligt dyra,
Och därtill kom, att varorna nästan alltid trots sin påstådda prima
kvalitet voro af sämre slag och ibland odugliga tor sitt ändamål.
Detta väckte hos bönderna den tanken att genom kooperativa
sammanslutningar göra sig oberoende af landthandlnrna oeh förskaffa
SIg dessa förnödenheter direkt och till billigare pris och att
dessförinnan låta underkasta dem sakkunnig undersökning för att alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
