Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm - Den nuvarande emigrationen och dess orsaker samt botemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 iiM[QHATrONSUTREDNINOKN. BILAQA VIII. nYOPEUNDERSÖKNINC. AR.
till de nuvarande förhållandena, dä man åtminstone under vintern
är fullkomlige isolerad från yttervärlden. Nordmarks härad saknar
hvarje järnväg, och från nordöstra gränsen, där man har de bästa
kommunikationerna, är det c:a 2 mil till närmaste station, Åmot på
nordvästra stambanan. Under sommaren liar man i de södra
socknarna, Töcksmark, Trankil, Fågelvik, Silbodal och Sillerud,
sjöförbindelse nedåt I)als-Ed och Bengtfors, men om vintern måste
man resa till de närmaste järnvägsstationerna, Åmot eller Bengtfors,
ilit man kan hafva ända till tf à 8 mil. Tager man dessutom i
betraktande, att mänga vägar äro nästan ofarbara t. ex.
Östervallskog- Järnskog, Lennartsfors—Årjeng, Nössemark—Dals-Ed, inses,
att förbindelserna med yttervärlden äro de sämsta möjliga. Särskildt
i gränstrakterna är bristen på kommunikationer numera efter
unionsbrottet ytterst kännbar. Förr hade man ju alla sina ekonomiska
förbindelser med Norge, som genom anläggandet af järnvägar strax
invid gränsen, utmärkta landsvägar och upprättandet af
statsunderstödda ångbåtsförbindelser i gränssjöarna sugit till sig all trafik
och förvandlat dessa trakter till ett norskt uppland, som är mera
norskt än svenskt. Efter unionskriscn ha förbindelserna med Norge
afbrutits, men något samband med det öfriga Sverige är omöjligt
att erhålla med de nuvarande kommunikationerna. Den rent
nationella synpunkten för inlandsbanans dragande genom gränstrakterna,
nämligen den, att det gäller att under svenskt inflytande lägga
dessa bygder, som eljest äro hänvisade belt och hållet till Norge,
och att, hindra den norska trävarurörelsen att lägga under sig all
jord, hvartill den redan nu gjort god början, torde vara tillräckligt
behjärtansvärd. Om ej bättre förhallanden snart inträda, får man
vara beredd på en ännu större utvandring. Den nuvarande
befolkningen har haft all sin trafik och afsättning på Norge, och de flesta
känna ytterst väl den närmaste delen af Norge och hafva många
gånger besökt de norska städerna. Sverige är däremot ett nästan
okändt land, och många 60- och 70-äringar hafva aldrig sett en
svensk stad. När numera de fordom talrika biförtjänsterna i Norge
upphört, faller det ingen in att tänka på att det möjligen inne i
Sverige kan bjudas arbete, och följaktligen är det naturligt, att
man i stället börjar tänka på Amerika. Allt flere bönder, som
misströsta om att de mångåriga striderna om anläggning af bättre
landsvägar skola leda till något resultat och att traktens
järnvägs-fråga skall lösas, sälja sina egendomar, ofta till norrmän, och köpa
en gard invid nordvästra stambanan eller i trakter med bättre
kommunikationsförhållanden. 1 Östervallskog, där norrmän innehafva
c:a 9,000 tunnland, eller 1/a af socknens areal, tala siffrorna ett
tillräckligt tydligt språk om hvart utvecklingen för närvarande
leder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
