Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Tiden för utvandringens uppkomst och första utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:>2 EMIGRATIONSUTKEDNINGEN. BILAGA VHI. BYODEUNDEKSÖKNING AR.
Fråga vi oss efter orsakerna till denna omsvängning, kunna
vi i stort sedt säga, att det. är reaktionen, som nu med all makt
bryter in öfver Dalsland. Klagomålen öfver den lösa befolkningens
oproportionerligt stora antal och jordbrukets oförmåga att längre
lämna arbetsförtjänst åt den växande mängden människor höras
allt starkare. Den totala frånvaron af hvarje slags husslöjd var en
kännbar brist, som alltid varit utmärkande för södra Dal. Någon
nämnvärd industriell rörelse fanns ej heller, som kunde öppna
utsikter till uppehälle. Få hvarje hemman snart sagdt fanns i större
eller mindre mängd öfverflöd på arbetsfolk, och slöseriet med
arbetskrafter var ohämmadt. Som bevis på den ymniga tillgången på
arbetskrafter denna tid kan man af äldre personer få höra berättas,
hur i deras ungdom skaror af arbetssökande kommo och bjödo ut
sig. På sommaren under bärgningstiden kunde de mot en ringa
penning erhålla sysselsättning; »när vintern nalkades, voro de glada,
om de kunde få stanna mot bara födan».
Under sädana förhållanden är det naturligt, att man så
småningom började söka sig tillfälle till utkomst utom hembygden.
Redan från slutet af 1850-talet kunna vi datera en begynnande
utvandring till Norge, som hastigt växte i styrka och som i
synnerhet för det västliga Dal blef af den största betydelse. Till
Amerika torde man ännu i början af 60-talet endast i mera sällsynta
fall vägat sig på att resa. Berättelser, mer eller mindre utsmyckade,
gå ännu här och hvar i bygderna om den »förste emigranten’, som
numera i folk medvetandet hunnit blifva en hart när legendarisk
personlighet. Från norra Valbo omtalas sålunda, att en torpare, bosatt
i Järbo socken, var den förste, som reste öfver till Amerika. För
att slippa betala de dyra respengarna gick ban först till prosten
och hörde sig för, om det ej vore möjligt att ta sig öfver gående.
Denne upplyste honom om det omöjliga i en dylik plan och
förklarade tillika, för att afskräcka honom från bela företaget, att om
han äfven börjat gå vid 2 års ålder och fortsatt tills ban blef 80
år, skulle han ändå inte nått fram. Torparen var emellertid
obeveklig i sin föresats, och for med sin familj, sä snart de nödiga
respengarna hunnit anskaffas. I socknen afvaktade man med
spänning utgången af den vågade färden, tills bref ändtligen anlände
om en lycklig öfverresa. — Denna skulle ha ägt rum 1862.
Snart nog randades dock tider, då det ej längre ansågs som ett
underverk, att folk tog sig öfver till Amerika. Vid slutet af
1860-talet inträffade den för stora delar af vårt land ödeläggande
jordbrukskris, sora var en föl jd af de synnerligen svåra, ännu i en äldre
generations minne friskt lefvande missväxtåren 1867—68. Icke
minst på Dal steg nöden till det yttersta under de hårda år, som
nu inbröto. I flerfaldiga hem var den enda näringen bröd af bark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
