Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Tiden för utvandringens uppkomst och första utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 EMIGRATIONSUTREDNINGEN’. BILAGA VIII. BYGDEUNDERSÖKNING AR.
och som ilen anförda tabellen äfven klart utvisar, blott en frist mellan
tvenne kriser. När hafrepriserna åter mot slutet af detta årtionde
sjönko, för att hela 80-talet hälla sig kvar på en låg nivå, förmådde
jorden ej längre bära den belastning, som en oförnuftig skuldsättning
lagt på densamma. Och då bönderna, för undkommande af tillfällig
förlägenhet, på manga håll nödgats anlita hjälp i flere banker, bidrog
detta endast att ytterligare förvärra situationen.
Såsom betecknande för bela det ekonomiska system, som med så
fördärliiga följder gjorde sig gällande, kan anföras en historia, som
man med förkärlek plägade draga fram, när det gällde att belysa
gamla tiders förhållanden. En förmögen bonde pä östra Sundal hade
med hjälp af liypotekslän anskaffat gärdar åt sina sex söner. Dessa
räknades alla till de största liemmansägarne hvar i sin socken, och
väldiga hafrekvantiteter såldes årligen från deras hemman. Vid
tiden 1870—80 gjorde de alla konkurs, den ene dragande den andre
med sig i fallet. En bel del andra med dem ekonomiskt lierade
gingo samma väg. Detta är endast ett exempel, men det kan räknas
som fullt typiskt. Dylika fallissemang, ehuru i mindre skala,
förekommo i socknarna litet hvarstädes; öfver allt fick jag den starkaste
bekräftelse pä hur vanligt det var, att bönderna »spelte ut» i forna tider.
Dock voro konkurserna enligt samstämmiga intyganden vida tätare på
Sundal än på Nordal och i Valbo. Öfverallt gaf inan äfven
hypo-tekslänen en väsentlig skuld till den ruin, soin tycktes vara
öfverhängande för alla. Så mycket torde äfven vara säkert, att dessa
i betydlig mån bidrogo att förvärra det ytterst pä jordbrukets usla
tillstånd beroende allmänna förfallet och att särskildt pä en del orter
göra detta riktigt ohjälpligt.
En omständighet, och den ingalunda oviktigaste, återstår
slutligen att beröra, när det gäller att förklara den stora
efterblifven-heten på södra Dal. Och det är bristen på kommunikationer,
hvarigenom denna landsända alltför länge varit lämnad åt sig själf, så
godt som totalt utestängd från alla väckande och framåtdrifvande
inflytelser från andra håll. Till ytterlighet obekväma
afsättnings-lörhållanden var äfven en olägenhet, hvaröfver klagomålen i
lands-höfdingarnas berättelser just beträffande denna del af länet alltsedan
1830-talet regelbundet återkomma. Länga landsvägsresor, för
Nordals-oeh Sundalsbor till Vänersborg, för inbyggarne i Valbo till Uddevalla
eller äti mer öfver norska gränsen till Fredrikshald, försvårade i hög
grad försäljningen af landtmannaprodukter. En af de viktigaste
förutsättningarna för uppkomsten af ett intensivt, på rationella
grunder skött jordbruk saknades alltså. Denna brist syntes dock på väg
att vid denna tid blifva afhjälpt. Ar 1879 öppnades nämligen för trafik
Bergslagernas järnväg, löpande från norr till söder genom Nordal
och Sundal, samt Dalslands järnväg, hvilken från Mellerud tvärs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
