Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Tiden för utvandringens uppkomst och första utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oftast hände dock, att fäder eller söner, som rest i förväg, efter
någon tid, när de arbetat ihop nog respengar, läto familjen följa
efter till Amerika. I synnerhet småbrukare och ungdomen i
småbrukarhemmcn öfvergåfvo på så sätt i stort antal sina otillräckliga
och utmagrade hemmanslotter.
Hastigast decimerades dock, såsom naturligt var, den i egentlig
mening egendomslösa befolkningen. Utom de minskade möjligheterna
till arbete vid jordbruket tillkom, att en annan, visserligen tillfällig,
men så länge den varade rätt afsevärd näringsutväg alldeles
upphört i och med de afslutade järnvägsanläggningarna. Denna
omständighet torde ej i oväsentlig grad ha bidragit att under åren närmast
efter 1879 stegra emigrationen. Svårigheten för den fattiga torpare-
och backstusittarebefolkningen att anskaffa medel för öfverresan var
till en början rätt stor. Man fick för det mesta låna sig fram, och
amerikalån erhöllos också jämförelsevis beredvilligt, då erfarenheten
visade, att de i de flesta fall både snabbt och punktligt återbetalades.
Åtskilligt geschäft af mindre tilltalande art drefs äfven med dylika
lån. Bondeprocentare funnos här och hvar, som lånade ut pengar åt
emigranter mot hög procent och revers å belopp, som vida öfverstego
den verkliga lånesumman.
I allmänhet synes befolkningen i de skogrikare trakterna haft
lättare att hålla sig kvar vid hembygden. Att skogen direkt hjälpte
till att hålla ekonomien uppe, är oförnekligt. Missbruken vid jordens
skötsel hade här ej heller gått så långt. Man hade haft mindre
resurser att hushålla med, och de hade i samma mån blifvit bättre
tillvaratagna. En så allmänt utbredd ekonomisk förlägenhet bland
bönderna hade därför aldrig varit rådande på Nordal och i Valbo som
på Sundal. Sämre undantag utgjorde dock vissa orter i norra Valbo,
särskildt Järboslätten, där förhållandena voro tämligen likartade med
dem på Sundalsslätten.
Vill man sammanfatta orsakerna till emigrationens uppkomst
och första utveckling på södra Dal, kunna de med ett ord kallas
ekonomiska; eller närmare uttryckt: det var ekonomisk nöd, som
dref folket ur landet. Om man så vill, kan man äfven tala om
öfverbefolkning. Något i den vägen synes redan ha föresväfvat Lignell,
då han vid seklets midt gjorde följande märkliga öfverslag af
folkmängdens tillväxt: »Fortfar tillökningen årligen på samma sätt, eller
än värre om den blifver större, torde väl en gång den tid komma,
då man allvarligen behöfver bedja Gud om en ny digerdöd, ty
näringsmedlen lära ingenstädes på jorden vara outtömliga.»[1] Denna
digerdödsförkunnelse syntes efter ett 30-tal år på väg att gå i
uppfyllelse, ehuru visserligen på ett sätt, som anförde författare
näppeligen kunnat ana sig till. Det afgörande därvid var emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>