Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Nuvarande jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 KMIGR ATIOUSüTREDNINGEN. BILAGA VIII. BYGDKONDERSÖKNINGAR.
Orsaken till den ringa och ojämna mjölkproduktionen är den
ännu allmänt förekommande rxtensiva utfodringen af korna. Det är
väl sant, såsom ofvan har blifvit antydt, att betydliga framsteg
blifvit gjorda pä de senare åren, men åtskilligt återstår dock, innan
dalbon öfvervunnit detta gamla fel i hushållningen. »Bönderna ha
i allmänhet för mycket jord och för få kor», utlät sig en
jordbrukare pä Slättdal. »Ladugårdarne äro dåliga och djuren utfodras
magert. Man lägger allmänt an på att drifva korna under sommaren,
och de kalfva därför vanligen fram på våren. Följden är, att
mjölk-afkastningeu under vintern sjunker ganska ansenligt.
Rotfruktsod-ling har svårt att slå igenom. Man är rädd att våga något och
tycker att arbetet på rofvorna blir besvärligt och kostsamt;* Den
svältfodring, som i forna tider var allmän, torde väl numera få
anses tämligen ovanlig, ehuru den här och hvar ännu förekommer;
men som regel gäller, hvad en småbrukare, själf ifrigt intresserad
för sin ladugårds förbättring, yttrade, att »bönderna vilja ej kosta
på något på sina ladugårdar». Eller åtminstone med någon
modifikation af omdömet: alldeles för litet. En och annan finnes, som
väl inser nyttan af kraftfoder och som efter behof årligen köper
hem ett antal säckar linfrömjöl eller raps. Pä sådana hemman, där
man kommit sig fram litet bättre, finnes äfven i vanliga fall ett
rof-Jand, ännu visserligen af rätt blygsamma dimensioner, men dock
utvisande, att man här kommit till insikt om fördelen af utfodring
med rotfrukter. Att rotfruktsodlingen dock ännu är så föga
utbredd beror till stor del på att den först under de allra sista åren
börjat få någon vidsträcktare spridning; den betraktas därför af
bönderna hufvudsakligen som en försöksodling, hvars nytta ännu är
alltför osäkert pröfvad. Bristande tid och arbetskrafter utgöra
därjämte i detta afseende en kraftig hämsko.
En föreställning om ladugårdens ännu alltför ringaktade
ställning i det dalsländska jordbruket får man redan af det skick, hvari
uthusen pä bondgårdarna i allmänhet befinna sig. Boningshusen
äro ej sällan relativt nyuppförda, bildande mången gång en skarp
kontrast till den gamla grå uthuslängan af trä, hvilken står kvar
från fars eller farfars tid, skröplig till utseendet och ofta i sig
innehållande på en gång vagnslider, stall, loge, ladugård, svinstia och
afträde. Djuren ha det ofta till ytterlighet trängt, mörkt och
osundt, och det är därför blott naturligt, att en rationell skötsel blir
omöjlig. Ryktning är bl. a. en sak, som man mångenstädes inte har
en aning om. Äfven med den bästa utfodring måste under sådana
förhållanden allt arbete pä ladngårdsskötselns höjande förbli
tämligen resultatlöst.
Det är tydligt, att med de bristfälliga och otidsenliga stall ocli
ladu-gardar, som ännu äro de vanliga, är svårigheten stor lor landtbrukaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
