Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Nuvarande jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•i»") EMIGRATIONSUTREDNINGEN. BILAGA VIII. BYGDEUNDERSÖKNINGAR.
I utvecklingen från det gamla extensiva jordbruket till ett
intensivare har naturligen äfven på Dal ladugärdsskötselns
framdrifvande haft sin afgörande betydelse. Och den nivå, hvarpå denna
för närvarande står, är i hög grad belysande för jordbrukets
nuvarande allmänna utveeklingsståndpnnkt, både genom de framsteg den
onekligen kan uppvisa under dc senaste 20 åren, men äfven och
framför allt genom de betydande bristfälligheter, som vi sett ännu
vidlåda densamma. Svältfodring af kreaturen och snålgödsling af
åkrarna gå ännu såsom fordomdags mångenstädes hand i hand. Den
brist på animalisk gödsel, som för månget hemmansbruk ännu är
utmärkande, har därför varit en svår hämsko för ett rationellt jordbruk. När
en jordbrukare sitter på en egendom af 80 à 90 tid öppen jord med
endast 10 till 12 kor i sin ladugård, är det ej att undra öfver, att han ser
sig tvungen att efter gammal metod lägga betydande delar däraf i
»lerkenträde». Äfven från mindre gärdar skulle exempel kunna
framdragas, där förhållandena äro liknande. A andra sidan måste
emellertid framhållas, att de gamla lerkenträdena, ehuru sädana här och
hvar finnas och i vissa trakter t. o. m. rätt talrikt, numera börja
bli allt sällsyntare, i samma mån som ett cirkulationsbruk vunnit
insteg. Sju- eller ännu vanligare åttaårigt växelbruk torde väl vara det
allmänt förekommande, med ordningsföljden: träda, råg, 3 vallar och
3 hafreskördar. Hvad växtföljden beträffar, är denna dock betydligt
olika på olika orter, allt efter som man öfver hufvud kommit sig i
gång med jordbruket, och det är långt ifrån, att man ännu lyckats
frigöra sig frän det skadliga utsugningssystemet i forna tider. I
en socken uppgafs sålunda, att åtminstone en fjärdedel af bönderna
ännu taga af sin jord 4 à, 5 hafreskördar å rad, och i en annan
socken, att 9—10-ärigt växelbruk är tämligen vanligt, ja pä en del häll
ända till 11—12-ärigt. Hafreodlingen har dock, såsom redan förut
påpekats, under de senare åren betydligt aftagit. På grund af det
öfverallt ytterligt knappa ängs- eller hagbetet har man äfven
alltmer blifvit nödsakad att lägga an på gräsodling, och 4-åriga vallar
äro därför vanligt förekommande. Samtidigt har också rägodlingen
stegrats.
Hvad angår själfva brukningen af jorden, återstår mycket öfrigt
att önska. Den gamla oseden att under sommaren använda trädan
till bete åt korna kunde allmänt iakttagas. Ingenting var
vanligare än att se trädorna fullväxta med allsköns ogräs, hvarest
korna, ofta skäligen magra, gingo omkring förgäfves letande efter
närande föda. Att vinsten med ett dylikt system såväl hvad
beträffar ladugårdens som själfva jordbrukets utveckling är
synnerli-ligen tvifvelaktig, var en sak, som man endast föga tycktes beakta.
Mot hösten, vid såningstid, upplöjdes den af kreaturen upptrampade
trädan, där ogräsen redan hunnit sätta frö, gödseln utkördes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
