Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Torpare, backstugusittare och statare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 kmigration.sutrkdninqkn. wi.aga viii. nyodecndersökningar.
ning torde emellertid äfven ha sina alldeles speciella skäl. hvilka
äro att söka i de för denna befolkningsklass egna förhållandena.
Det kan ej förnekas, at.t, den behandling, som i forna tider från
jordägarens sida kom lians underlydande till del, längt ifrån
var den bästa. Det var en lätt sak för honom att fä sina torp
besatta äfven mot synnerligen hårda, villkor på en tid, da det fanns
öfverflöd på folk. Vanligen satt son efter far kvar på samma
torpställe. Denna succession, hvarigenom torparstaminen rekryterade
sig själf, bröts emellertid genom emigrationen. De ändrade
förhållanden, som nu inträdde och hvarigenom svårigheten att erhålla
torpare alltmer ökades, medförde dock ej någon ljusning i dessas
ställning. Envist och i det längsta höllo jordägarne fast vid de
gamla villkoren, oeh hellre än att bjuda bättre sådana lade man
torpställena öde. Man får en god föreställning om förhållandena,,
på samma gäng som en naturlig förklaring till att torpen sä
allmänt försvunnit, vid en granskning af de villkor, som ännu i vara
dagar äro de vanliga för de få jordtorpare, som återstå. Några
konkreta exempel visa bäst. hurudan ställningen är. I Bolstad besökte
jag tvenne små torpställen, lydande under en större bondgård och
besatta med relativt ungt och arbetsfört folk. Den till hvartdera
torpet hörande jorden var stor nog att föda en, tidvis tvä kor. I
t-skylderna voro trettio sommar- och trettio vinterdagsverken. För
öfver-tidsdagsverken betalades 1 kr. sommartid och 87 öre vintertid. En
medelålders torpare, som i tretton år tjänat under en gård i Järns
socken, beklagade, att hans stora familj nu gjorde det omöjligt för
honom att emigrera. Omständigheterna hade tvungit honom att, ta ett
torp, och han ansåg sin lott hård. För öfvertidsdagsverke vid
gården erhöll han dock F50 kr. om dagen, hvilket pris måste betraktas
som jämförelsevis ganska högt. Äfven om man tämligen allmänt
sett sig tvungen att sänka fordringarna hvad beträffar själfva
ar-rendeprestationerna för torpet, bar man nämligen hållit
dagsverkspriserna desto lägre nere för att sålunda ta igen hvad man ansag
sic; förlora genom de alltför låga arrendena. En krona om sommaren
oeh åttio öre om vintern lör torparnes ölVertidsdagsverken voro pris.
som allmänt förekommo. På ett och annat ställe kunde de till och med
hålla sig vid ännu lägre belopp. Det är i högsta grad förvånande,
att dylika arbetspris kunde fortfara att existera i bygder, där
bristen på folk var sa stor som i de ifrågavarande. Men det är mindre
förvånande, att jordägarne under sådana förhållanden ej lyckats
hälla sin torparstam vid makt, och att ungt oeh arbetskraftigt folie
nu för tiden ej vilja bli torpare.
Ett bevis pa hvad uagot sa när rimliga villkor understundom
kunna uträtta för att hälla folk kvar vid arbetet kan i detta
sammanhang meddelas. Få en större gartl funnos fem torpställen, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
