Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Torpare, backstugusittare och statare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. siwdals, nordils och valbo härader.
Sönerna i allmänhet stannat hemma för att fullgöra
dagsverksskyldigheterna för torpet. Detta, ovanliga förhällande torde ha sin
förklaring däri. att ägaren för öfvertid betalade 1-75 kr. om dagen, men
framför allt i den kloka anordningen, att torparsönerna för egen
räkning fingo behålla hvad de genom dagsverken förtjänade.
Exemplet är enstaka. 1 regel är det lika svårt, ja svårare, för
jordbrukaren att få en torpare än en dräng, äfven om ban bjuder fullgoda
Villkor. Tiden är numera försliten, ty folk finns inte att fä.
Till torpens försvinnande har till stor del äfven bidragit en pa
flere häll hos jordägaren förefintlig direkt obenägenhet mot hela
torp-systemet. På Slättdal har det enligt mången bondes åsikt varit en
’’en fördel att draga in torpjorden under det egna hemmanet, och
därvid tog man föga i beaktande, om man förmådde hålla den uppe
1 bruk. Dä nu för tiden pa åtskilliga större bondgårdar af brist
I»å tillgänglig arbetskraft mer eller mindre omfattande arealer stå i
sämre bruk än den öfriga jorden, eller, såsom fallet särskildt är i
norra Valbo, ligga alldeles för fäfot, är det tydligt, att vinsten med
torpens nedläggande varit synnerligen tvifvelaktig. Öfverallt, med
bi undantag, är den forna torpjorden numera ödemark; det synes
därför, som om fördelen skulle vara stor att ånyo få till stånd
torpbebyggelser på jord, som fatt förfalla på grund af ägarens
oförmåga att odla den. Om den stora svårigheten att för ändamålet
fä folk är förut nämndt. Men sådan är äfven den dalsländska
bonde-naturen att i stället för att npplåta något af hemmansjorden mot
skäligt pris eller, såsom ofta kunde synas billigt, utan ersättning,
endast i intresse att hålla den i stånd, — hellre låter man den ligga
’ide. Och när torpupplåtelser ske, tar sig gnidigheten efter
gammalt manér ofta nog grofva och framför allt synnerligen okloka
uttryck, .lag kan oj underlåta att här anföra ett exempel, som talar
tör sig själft och som torde få anses ganska typiskt för den
behandling, sora ännu kan komma torparne till del. En torpare
arrenderade ett större torp mot 100 kr. förär. När bonden hotade
höja arrendebeloppet, öfvertog torparen en mindre del af samma
t"rp mot en betalning af .">0 kr. om året. Hf ter någon tid hade han
latf denna jordlott i sa godt skick, att. bonden ansåg sig kunna höja
arrendesumman på en gång till 150 kr. Torparen blef tvungen
att flytta. Han lyckades nu utan ersättning erhålla en bit jord,
som lag i lägervall, tøfter tvä år af odlingsfiit hade han bragt det
därhän, att ägaren fordrade 75 kr. i arrende. Torparen flyttade.
!’å äldre dagar sitter han nu på ett litet torp. för hvilket han betalar
d0 |»r. om aret, och som knappt ger sä mycket, att det räcker till
foder åt en ko.
Penningarrende för torpet har numera öfverallt, där torp finnas
kvar. öfvergått att bli den vanliga formen för utskyldernas full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
