Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Torpare, backstugusittare och statare - Hemmansklyfning och arfskiftessedvänjor under senare tid; böndernas ekonomiska ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktas som förvånande låga; i regel af den storlek som det
anförda exemplet från Holm utvisar, mäta de sig knappast med de
förmåner, som statare numera åtnjuta i andra delar af landet. Till
ett mera ovanligt högt belopp uppgick statarlönen endast vid en
gård, där den inalles — den kontanta lönen inberäknad — uppgafs
stiga till en summa af omkr. 800 kr.
Svårigheterna att anskaffa statare ansågos jämförelsevis ej så
synnerligen stora. Så småningom synes ha utbildat Big en till
antalet tämligen konstant stam af statare, hvilken lefver på de skilda
gårdarna under täta flyttningar från den ena till den andra. »Folk
vill mycket hellre bli statare än torpare» var en mening, som
enstämmigt uttalades både af herre och tjänare. Emigration förekom
mera sällan bland statarbefolkningen. Barnen voro på de flesta
ställen ännu små, och statarens hela ställning var i de flesta fall
sådan, att han hade svårt att uppbringa de nödiga medlen till en
resa. En viss slö undergifvenhet hos denna klass är äfven ett drag,
som motverkar ett företagsamt beslut att söka svinga sig upp till
en bättre ställning. — Öfver hufvud spelar statarfrågan en ringa
roll på Dal. I Valbo förekomma statare knappast alls, och det är
endast på Dalboslätten, som detta slag af arbetare på de fåtaliga
herrgårdarne förekommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
