Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Hemmansklyfning och arfskiftessedvänjor under senare tid; böndernas ekonomiska ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkningselement är den småbrukarklass, hvilken under påverkan af en starkt
fortgående hemmansklyfning framväxte och hastigt tilltog i talrikhet.
Denna utveckling inom själfva bondeståndet, hvarigenom vidtgående
förändringar inträdde i den jordbrukande befolkningens
besutenhetsvillkor, var, såsom vi ur det föregående erinra oss, redan vid 1800-talets
midt i hufvudsak färdig.[1] Efter denna tid, under den egentliga
emigrationsepoken allt intill närvarande stund, har nämligen
hemmansdelningen varit i starkt aftagande. I Sundals härad, där jorddelningen
öfver hufvud snabbast fortskridit, hade under åren 1840—1865
hemmansdelarnes antal stigit från 1,769 till 2,238, hvilka tal utvisa
en ökning under de tjugufem åren af inemot 500 hemmansdelar.
Under tiden 1865—1900 var stegringen däremot betydligt afmattad;
den utgjorde endast omkring 200 nytillkomna hemmansdelar. En
blick på Tab. 8 (s. 23) visar en likartad utveckling i de båda andra
häraderna.
Aftagande hemmansdelning och aftagande folktillväxt ha sålunda
gått hand i hand, liksom under föregående skede tilltagande
hemmansdelning och folkökning inbördes påverkat hvarandra,
.lordstyckningen var pa 1860-talet, såsom i det föregående visats, så
långt drifven, att en fortsatt sönderdelning af jorden i samma
skala som förut redan på denna grund var omöjliggjord. Vid
samma tid som jordbrukets afkastningsförmåga visade hotande
tendenser att, sjunka, var alltså tillgången till jord för det uppväxande
släktet i hög grad reducerad. Gifvetvis står utvandringen i närmaste
samband med denna omständighet. ()ch såtillvida har hemmansklyfnin
gen äfven direkt gynnat emigrationen som den ekonomiska
motståndskraften hos innehafvarne af smärre, ofta otillräckliga, jordlotter
under de svåra krisåren var ytterligt försvagad, hvarför framför allt.
dessa, och ännu mer deras barn, af brist pä utkomstmöjligheter!!
em-ma tvungos söka sitt uppehälle på annat häll.
A andra sidan om vi gå till förhållandena sådana de lör
närvarande gestalta sig - är det oförnekligt, att emigrationen i sin mån
motverkat hemmansklyfningen äfven a ställen, där en dylik kunde,
synas hade nödig och nyttig. 1 de flesta socknar ha landtmäteri
-förrättningar under de senaste 15—20 ären varit en sällsynthet, och
en viss tendens gör sig numera allmänt gällande att bibehålla
hemmanen ostyckade. Det lider intet tvifvel, att denna tendens, som
egentligen ej kan sägas vara grundad i själfva föreställningssättet
hos allmogen för endast ett lO-tal är sedan voro ju sedvänjorna
vid arfskifte i regel belt andra än de nuvarande — uppkommit och
vunnit sin praktiska utbredning under inverkan af de genom
utvandringen omskapade förhållandena. Det faller sig endast lätt. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
