Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Hemmansklyfning och arfskiftessedvänjor under senare tid; böndernas ekonomiska ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 emigrationsutredningen’. BILAGA viii. bygdeundersökning ar.
genom skogskörslor o. d., utom den afverkning i mindre skala, som
förekommer pä bondehemmanen, erbjuder emellertid ej skogsbruket i
dessa bygder. Som näringsgren har detta vid sidan af jordbruket
här aldrig spelat någon stor roll. Ett undantag utgör kanske
Dalskogs socken, som ju egentligen är att räkna till norra Dals
skogsbruksområde. Rätt vidlyftiga skogskiip Ini där blifvit gjorda, oeh
böndernas inkomster af skogen anses betydande. Äfven i vissa delar
af Valbo har för en del är tillbaka försålts åtskilligt med skog, oeh
särskildt skall Munkedals bolag enligt uppgift ha gjort sig dryga
förtjänster på bekostnad af böndernas oförstand under tider, då
begreppet om skogens värde ännu var dunkelt. Xumèra, då skogen
allmänt börjar bli skäligen utsåld, är skogsbrukets betydelse ännu
mindre än i lorna tider.
Det kan i allmänhet sägas, och det torde äfven i viss mån framgå
af hvad som ofvan är sagdt angående böndernas besutenhetsvillkor,
att deras nuvarande ekonomiska ställning är ganska god. »Här reder
man sig godt» var ett omdöme, som nära nog oföränderligt socken för
socken på tal om böndernas ekonomi upprepades, och som tämligen
väl. äfven att döma af mina personliga intryck, duger att användas
för att karakterisera verkliga förhållandet. I själfva verket är det
ägnadt att väcka förvåning, att Dal sä pass väl mäktat repa sig
efter den svåra jordbrukskris, som pä 1880-talet botade befolkningen
med nästan fullständig utarmning. Det fattiga Dal» är ett
uttryckssätt. som visserligen har gammal och god häfd för sig. men som ej
passar in på våra dagars Dal. och som därför öfve.rleft sig själf och
endast bidrar att vidmakthålla en numera alldeles oriktig
föreställning om den nog så länge missaktade landsändan. I hvad män just
utvandringen medverkat att åstadkomma ett förändradt läge till det
bättre, få vi anledning att i det följande närmare beröra. Här må
endast påpekas, att den ytterst lifliga omsättning af
jordbruksfastigheter, som under de hårda krisåren i samband med utvandringen
ägde rum, i den mån dessa öfvergingo i nya och mera penningstarka
händer, otvifvelaktigt bidrog till att införa mera stadgade
förhållanden. Äfven jordbrukets sa småningom fortgående uppryckning gaf
efter hand jordbrukaren allt större ekonomisk bärkraft. Ingenting
visar i själfva verket, mera påtagligt, huru ofantligt mycket bättre
hela den ekonomiska ställningen blifvit, än just jordbrukarens
lättade förmåga i våra dagar att bära den skuldsättningsbörda, som
hvilar på jorden. Att denna i ej oväsentlig grad minskat far äfven
anses säkert, ehuru den a vissa orter ännu är tillräckligt stor för
att kännas tryckande. Utmätningar och konkursauktioner, som förr
snart sagdt hörde till ordningen för dagen, ha åtminstone pä de
senaste 1") åren knappast alls förekommit. Den ekonomiska moralen
synes ha tagit djupa intryck af forna tiders bittra erfarenheter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
