Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Naturförhållanden och jordmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 EMIGRATIONSUTREDNINGEN. BILAGA VIII. BYGDEUNDERSÖKNING AB.
bristfälliga kommunikationer och deras inflytande på öländsk
ekonomi skola i. ett följande kapitel närmare belysas.
I)en långsmala öns berggrund utgöres som bekant af en åt öster
svagt sluttande kalkhäll, som i allmänhet har sina högsta punkter
efter »Vältra landborgen», den rätliniga, åt Kalmar sund mer eller
mindre sluttande klippbranten. 1 öns norra del sköljes denna af
hafsvågorna, men från Borgholmstrakten söderut breder sig nedanför
landborgen mellan denna och sundet en kustslätt af upp till 3 kms
bredd. Från den västra landborgsbranten sänker sig öns i
allmänhet jämna yta österut åt hafvet. Hvarken berggrunden eller de ofvan
densamma liggande lösa jordlagren uppvisa några större ojämnheter,
som kunna gifva upphof till vidsträckta vattensamlingar eller
mossmarker; och den »Östra landborgens» låga grusrygg och andra nedanför
densamma liggande strandvallar störa endast undantagsvis intrycket
af en enda jämn slätt, som långsamt d vker ned under Östersjöns yta.
Sjöarna äro som nämndt obetydliga: några grunda
vattensamlingar å alvaren i öns södra del, nästan fullkomligt uttorkade
om sommaren, och ett par större — de enda som kunna göra skäl
för sjönamnet af öns nästan igenväxta mossjöar — i dess norra del.
De spela ingen ekonomisk roll. Sammanlagdt omfatta de några få
kv.-km:s yta.
Mossarna, talrikast förekommande i mellersta Öland och efter
östra landborgen, nå ej heller någon större storlek; de största äro
c:a 3 kv.-km., och djupet är obetydligt, i allmänhet 0,1—Ini.
Öfverallt är torfven utbildad som grästorf, emedan hvitmossan ej kunnat växa
i de kalkhaltiga vatten, som en gång intagit mossarnas plats.
Ofullständigt utdikade, utvisa dessa torfmossar om vårarna vida
vattenytor; endast en del ha blifvit odlade, men utdikning af några af de
för kringliggande trakter mest betydande pågår eller är beslutad.
Som odlingsjord torde dessa mossar i allmänhet lämpa sig utmärkt,
då för märgling af desamma den kalkbleke är att tillgå, på hvilken
torfven i allmänhet hvilar.
Torfven iir oduglig till torfströ, men lämpar sig flerstädes
ypperligt till bränntorf; vid Mossberga i Högsrum, Djurstad i Föra och
n. v. om Kalleguta i Köpings socken upptages bränntorf, dock ej pa
lungt när i kvantiteter som på något afsevärdt sätt kunna ersätta öns
brist på skog.
De få rännilar eller gräfda kanaler, som leda vatten från
mossarna, äro alldeles för vattenfattiga för att kunna spela någon den
minsta roll som drifkraft.
Kalkstenen utgör som nämndt öns berggrund. Endast
kustslätten nedanför västra landborgen hvilar på andra bergarter,
sandsten och skiffrar, hvilka senare emellertid gifvit upphof till öns
bördigaste åkerjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
