Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Naturförhållanden och jordmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i. ÖLAND. NATURFÖRHÅLLANDEN OCH JORDMÅN.
0
Större delen at’ öns lösa jordslag hvilar således på kalkbotten,
och denna har satt sin prägel på växtlighet och kultur. Den har
lämnat material till en god och närande jordmån; men likaså väl som
kalken är ett viktigt och nödvändigt växtnäringsmedel, har ingen
berggrund såsom den kala kalkhällen förmåga att döda växtligheten,
där »flisan» naken träder i dagen eller endast täckes af ett tunt
jordtäcke. Och detta är ofta fallet på Öland.
Den liar här skapat Ölands berömda ulvar, en väldig, jämn,
trädlös stäpp, som utbreder sig mellan landborgarna i öns södra
"•d) sträckande sig från Gårdby och Torslunda socknar i norr ända
»ed til] Ottenby i söder en yta af 40 km:s längd och ända till
10 km:s bredd. Det är Skandinaviens största alvarområde, södra
Sveriges »stora ökenland», där den af lafvar och mossar brunklädda
kalkhällen sommartiden genomkorsas och uppdelas i rutor af gröna
ränder af fårsvingel, som skjuter upp ur rämnorna i berggrunden och
den vittringsjord, som där samlar sig. Några af blåsten pinade och
förkrympta hagtorn-, slån- och enbuskar träffas här och hvar, men intet
träd har tillräcklig jord för att kunna växa; de art rika gräsen och
örterna (af hvilka senare särskildt lökarna äro talrika) lämna en
begärlig, men sparsam föda för hjordar al’ hästar, kreatur och får,
8(,m här få ett kortvuxet men mustigt bete. Det är ett område, som
i sin ofruktbara ödslighet för öfverskådliga tider skall trotsa alla
ansträngningar att bringas under intensivare kultur, och som i
jordbrukshänseende för närvarande endast spelar rollen af
betesmark, omöjlig för plogen och dödande för skogsväxten. Endast här
°ch där på den vida alvaren, där moräntäcket ligger något djupare,
bildas små oaser — några alvarsbyar med odlad jord och någon
enstaka löfskogsdunge. Den södra alvaren är den största och mest
sammanhängande, men äfven i mellersta och nordligare delarna af
iin skjuter kalkhällen upp genom det tunna jordtäcket. Så skapas
typiska alvartrakter mångenstädes, men särskildt efter västra
landborgen i Högsrums och Repplinge socknar (Greby och Borgholms
älvar i den senare), och pä norra Öland intaga de i Alböke, Eöra,
Persnäs och Källa socknar många kvadratkilometers ytvidd. I allt
är öfver ’/r, af Öland alvar, om man under detta namn endast
inbegriper »hällmarken*, där kalkberget ligger naket eller täckes af så
tunn jordskorpa, att det å de geologiska kartorna angifves som
trädande i dagen. Det är detta område som inlagts som alvar ä
kartan s. 4, och som också med sin karaktäristiska, rutiga gräsväxt
motsvarar hvad ölänningen menar med detta namn.
Det är i främsta rummet de odlingen trotsande alvarvidderna
™m kommer impedimenten att intaga en betydande del af öns
ytvidd, och som gör att i de egentliga alvarsocknarna på södra Öland
bälften och därutöfver af marken är steril, medan den odlade jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
