Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Naturförhållanden och jordmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i. ÖLAND. NATURFÖRHÅLLANDEN OCH JORDMÅN.
0
Goil jord af tillräckligt djup träffas således i alla Ölands
socknar växlande med sämre; generellt sedt äger dock den västra
kustslätten söder om Torslunda den bästa och djupaste jorden, som bär
skapat Ölands förnämsta jordbruksområde, genom bördighet och
rationellt utnyttjande af jorden öfverlägset det öfriga Öland. Äfven
klimatologiska orsaker ställa norra och östra Öland i detta hänseende
efter västkusten. 1 allt är 3 10 af ön odlad mark.
Skogen intar ett långt blygsammare rum. Ej fullt 1 io af arealen
är skogbeväxt. Skogsbristen framträder desto skarpare, som
skogsmarken är mycket ojämnt fördelad. Medan Böda socken pä mindre
;>n tiondedelen af öns areal äger halfva skogsvidden, sakna a
Ivarsocknarna i öns södra hälft nästan belt och hållet skog. Af öns 33
socknar ha endast 9 skog till genomsnittligt husbehof: de båda
nordligaste, Böda och Högby, vidare Köpinge, de fem
strandskogssocknarna på västkusten (Högsrum, Glömminge, Algutsrum, Torslunda
och Vickleby) och den sydligaste, Ås. tack vare den delvis planterade
Ottenby lund. Särskildt den stormpiskade östkusten ligger i kal
ödslighet, där ofta nog ej en den minsta dunge kan skönjas sä långt
ögat når. (Se kartan.)
Norra Ölands skogar utgöras hufvudsakligen af tall, som här i
Böda vidsträckta kronopark når en höjd och får en likstämmighet
som eljest icke på ön. Där tallen eljest förekommer — den bildar
spridda bestånd särskildt inom »strandskogen och i blandskogen
på angränsande delar af midtlandet, — är den pressad af vindarna,
kort-vuxen och »bildar skärm». Granen spelar ingen nämnvärd roll. Utom
på de barrskogsklädda grusmarkerna och dynerna dominerar löfskogen,
med björk, ask, ek och hassel som vanligast förekommande trädslag.
Jämte blåsten är torkan främsta hindret för en skogsknltnr
på ön. Särskildt på östsidan, där den ständigt pinande blåsten och
ett intensivt solljus i förening uttorka de genomsläppande
sand-m ar k erna, och där hällen ofta lurar så tätt under ytan, har det
visat sig svårt att få skogen att växa. Denna lider också af den
ringa nederbörden pä våren och försommaren. Alvaren är ett
ursprungligen skoglöst område. Äfven om icke så obetydliga områden
nnnas, särskildt på sandmarkerna, som förut varit skogbeväxta men
nu genom uthuggning och bete ligga som skoglösa hedar, och där
skogen således återigen kan infinna sig om den lämnas i fred, torde
dock som allmänt omdöme kunna sägas, att någon skogskultur af
betydenhet utom Böda ej kan nppdrifvas pä Öland. Alltför stora
områden äro ursprungligen skoglösa alvar, och på grund af blasten
och torkan blir skogen först i större slutna bestånd af den kvalitet,
att den erhåller verklig ekonomisk betydelse. Äfven om
skogsplantering pa mindervärdiga marker derstädes skulle kunna gifva skog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>