Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- ÖLAND af Helge Nelson
- Naturförhållanden och jordmån
- Ölands ekonomiska utveckling under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delse, än inan af ilen lilla siffran (knappt — 1°) på vintermånadernas
medeltemperatur någonsin kunde ana.
Ön tillhör det nederbördsfattigaste området i hela södra Sverige,
med blott c:a 400 mm. regnmängd pr år. Till pä köpet faller
denna mest pà eftersommaren och hösten, medan våren och
försommaren äro mycket torra. Denna fördelning af nederbörden är
ingalunda den lämpligaste för växtligheten, som just pä föråret har sitt
största vattenbehof. Då härtill kommer nästan ständig blåst och
intensiv solstrålning, soin uttorkar den tunna jordskorpan, blir för
arets stora regn fattigdom för den öländske landtbrukaren ett ärligen
återkommande bekymmer.
Ölands ekonomiska utveckling under 1800-talet.
Betraktar man en öländsk bykarta, finner man. hur en
medelstor gårds jordområde i allmänhet är fördeladt på 3—5 lotter, utom
själfva tomtplatsen, där hus oeh ladugård äro uppförda. Ju större
byn är, desto mer äro dessa lotter skilda åt, desto oformligare äro
de, desto besvärligare oeh mer tidsödande att sköta. Går man
ut på ägorna, ser man ofta dessa af stengärdesgärdarna omgifna
lotter sträcka ut sig som smala rektanglar af en oerhörd längd,
men blott något, tiotal plogfåror breda. En massa vägar, som leda
till dessa splittrade åkermarker och äro nödvändiga för deras
skötande, inkräkta starkt på den kultiverade jordarealen. Ofta nog
ligga i större byar ägorna en halftimmes väg från boningshuset,
oeh har man väl kommit fram, dröjer det ännu en god stund innan
inan hunnit andra änden af lotten. Synnerligen typiskt, för Ölands
båda kustbälten är, att ägorna i bredare eller smalare lotter sträcka
sig från landborgarna ända ned till stranden, en sträcka som ofta
uppgår till 3 km. För att välja ett enskildt fall, finnes sålunda i
en af mellersta Olands socknar ett litet hemman på 30 this vidd,
hvilket (det har dock jorden i ett stycke) sträcker sig från västra
landborgsbranten i eu 1 :i mil läng kil ued till Kalmarsund, tills
den slutligen med blott några meters bredd nar stranden. Äfven
•un ägolotternas form på många ball är mer förnuftig, är dock det
skildrade förhållandet lor öfrigt regel. Endast några mycket la
byar samt de föga talrika ensamliggande gårdarna ha sina ägor i ett
stycke. Hvilken tidsförlust och svårighet att bruka jorden
rationellt, soui dessa splittrade jordlotter och otympliga ägofigurer
medföra, kan icke uppskattas i pengar. De ha varit en hämsko på bela
Olands kulturella utveckling, och sä länge de existera, äro de ett
hinder för allt, intensivt jordbruk. Frågar man ägaren: »Finns det
dä ingen bot för detta?» skakar han blott resigueradt pä hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emubygdeu/0339.html
