Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Ölands samhällsklasser och näringslif - Ölänningens karaktär och lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 EMIQRATIONSUTREDNINOEN. BILAGA vni. BYGDBüNüERSÖKNING AR.
strandat eller måst pressas fram, såsom Ölands järnvägsfråga
senast.
För gydölänningens föreställningssätt slutar Öland vid Borgholm,
för nordölänningens är landet söder om Färjestaden sagan om den
fruktbara Mörbylångadalen. Men samme man har kanske farit världen
rundt, och Amerika är så innerligt väl kändt. Ölänningen har blifvit
vidsynt utom i fråga om sin egen ö. Inbördes misstroende och bristen
pä sammanhållningsförmåga ha ej blott verkat hämmande pa
näringslifvet, framför allt jordbruksnäringen. De ha också kommit
ölänningen att i högre grad än nödigt exploateras af fastlandets
närmast liggande städer och gjort honom beroende, för afsättningen af
hans produkter och i kommunikationshänseende, pä ett sätt som ej
varit lyckligt för ön.
Ölänningen älskar sitt land. Han älskar dess kala vidder och
är stolt öfver dess stora sädesproduktion. Men han är också, som
öbon i allmänhet, konservativ och har ej märkt, hur långt han i
utvecklingen kommit efter fastlandet. Han tycker i de Hosta
fall, att det är bra som det är hemma. Den lilla fläck, där han är
född, den by som han växt upp i, är ofta för honom kontentan at
fosterlandet, och det är underligt rörande att se, hur män, som
arbetat och sträfvat ute i stora världen, vänta och vänta med att, köpa
gårdar för sina hopsparade pengar, till dess de kunna göra det i sin
lilla by eller åtminstone socken. Han älskar byn mest, socknen och
Öland därnäst; Sverige i allmänhet är blott till hälften fosterlandet.
Det ligger mer än en half sanning i hvad som en gäng
yttrades till mig: »Ölänningen betraktar Öland som Sverige och Kalmar
som kontinenten. Därför blir Sverige s;i litet och
utkomstmöjligheterna sä små.»
Fantasi äger ölänningen. Det har förvånat mig mer än en gäng,
hur gamla män i ord kunnat teckna framtidsbilder, som de trott pä
för stunden, med en fantasi som jag afundats, och en naiv optimism,
som åldern ej tycks ha mattat. Han är lätt hänförd, hvilket står i
samband med lifligheten i lynnet; och med den har följt oroslusten.
Sjöman har han varit i alla tider, nu dock mindre .’in förr, men mun
skönjer sjömansblodet. Hur ofta får man ej höra, när man kommit
i samtal med en äldre ölänning, hur ban for ut i unga dar blott
för att se sig om i världen. Hur ofta hör man ej den yngre uppge,
att han emigrerade p;i några ar, endast drifven af samum
längtan. Eller hur är det ej ännu? Ännu fara många ölänningar som
sjömän i utrikes fart världen rundt, och oroslusten är en af
emigrationens starka driffjädrar. Och huru mänga ölänningar äro icke
periodiska sjömän? När islossningen skett i Kalmar sund och några
segel i slutet af april eller början af maj komma in till Degerhamn,
da börjar det bli oro biand de ölänningar, som finnas bland den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
