Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Ölands samhällsklasser och näringslif - Orsakerna till jordbrukets eftergifvenhet. — Jordbrukarens uppfattning af sitt läge och sin ekonomiska ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<50 E-MIQRATIONSUTEEDNINGKN. UTLAGA VIII. ISYGDEUNDERSÖKN1 .VGAR.
oeh kalkstenen lätt åtkomlig. Socknen eller byalagen ha gemensamme»
stenbrott, liksom också enskilda. Stenen brytes upp i packor till
byggnadssten eller sönderdelas i trappstegsämnen, golfplattor o. d.
oeh säljes sedan slipad eller oslipad till sten huggeriet i Sandviken1
(Persnäs) eller direkt till skeppen och stenhandlare, som uppköpa
och försälja den till fastlandet. 1 Källa t. ex. försiggår brytningen
så, att trappstegsämnen brytas af en del backstugusittare på en
hemmansägares mark. Dessa arbetare sälja stenen till bonden, som
forslar den till Källahamn, där skepparna, öfverta stenen. I Persnäs,
Föra och Alböke slipa många bönder stenen medels skurverk som
drifves af vinden eller af oxar, några stycken ocksä af fotogén motorer.
I Pers näs finnes sålunda ett tjog dylika kvarnar. Ehuru således
stenbrytning och skurning är en viktig binäring för bönderna, är den
dock för bonden mindre betydande nu än förr, dä den rent af
betraktades som hufvudnäring och äfven sysselsatte flere sàväl bönder som
backstugusittare. Den senaste blomstringsperioden var för Källa
socken från 1880-talets början till bortåt midten af 90-talet, dels pä
grund af stor efterfrågan, dels emedan socknens gemensamma
bergbrott då bearbetades, hvadan biförtjänsten blef mera allmän. Det
sista 10-talet al’ är har stenindustrien i allmänhet lidit af tämligen
dåliga konjunkturer.
Det råder intet tvifvel om, att detta bergsbruk gifvit goda
inkomster. »Många bönder ha blott därigenom kunnat reda sig. Men det
har å andra sidan framhållits, att många af de hemmansägare, som
gä i berget», skött sin jord sämst och redt sig mindre bra än de, som
endast haft åkerbruket att lita sig till. Stenindustrien kan nämligen
endast drifvas under sommaren, emedan stenen blir för spröd att arbeta
om vintern. Hustru och barn få nu sköta jordbruket, medan far
själf bryter stenen eller sysslar med skurverket och endast emellanåt
griper in i jordbrukets skötsel. Det har till allra sista tid funnits
bönder, som skött sina skurkvarnar med oxar frän vårsådden till
efter midsommar, medan jordbruket fått ligga för fäfot.
Här som annorstädes i Sverige är en af de största svårigheter,
jordbruket har att kämpa med, bristen på arbetsfolk, och förut ha
antydts de speciellt öländska förhållanden, som skärpa denna
arbetsbrist. Landets egna barn kunna ej stanna hemnia, då de sakna
arbete under vintern, och jordbrukaren är allt för ofta benägen att spara
in pa hjälpen och hellre sköta ladugården och jordbruket sämre.
Man anser att lönerna äro för höga, och att jordbruket oj kan betala
dem. En dräng erhåller jämte vivre 150 -300 kr. pr år, en piga
90 — 175. I>e högsta dränglöner, jag hört talas om, gå till 350 kr.
Särskildt de senaste 3—4 ären lia betydligt, med ända till 100 kr., höjt
atlöningen. Lön för sommaren är 50—75 kr. lägre än för ar. 1
’ Stenindustrien som själfständig näring skull i det följande beröms.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
