Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Ölands samhällsklasser och näringslif - Orsakerna till jordbrukets eftergifvenhet. — Jordbrukarens uppfattning af sitt läge och sin ekonomiska ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. O I, AND. ORSAKERNA TII.L JORDBRUKETS EFTERBLIFVEN!! ET. 5!)
landena skildrats för mig sålunda: »Den gamla stammen har till
mycket stor del lefvat af fisket, sjöfarten oeh bergsbruket. För
omkring 50 år sedan betraktades jordbruket som en binäring; hvar bonde,
äfven de som bodde midt inne i landet, fiskade.» I socknar på
östkusten, såsom Egby, Löt, Gårdby, Sandby och Gräsgård, var fisket
mycket inkomstbringande på 1860—1870-talen och begagnades allmänt,
såsom ännu i Böda socken. Det var utvandringen, som kom dessa
v’ktiga binäringar att till största delen upphöra och tvingade
bon-fttt odla jorden. Det blef ej tid till fiske och att. fara pa sjön.
år gifvet, att i dessa delar af ön ej finnes den generation af
jordbrukare, som kunnat drifva ett jordbruk i höjden; det är klart,
att man här ej far vänta några åkerbrukets mönsterbilder.
»
Så kommer härtill den djupa misstron mot jordbruket såsom en
givande näring. »Man klagar öfver allting, öfver alla Ölands
egendomligheter, som menas alla samverka till att göra jordbruket mindre
lönande än annorstädes och förhindra dess skötande efter nya
metoder.» Äfven hos relativt duktiga jordbrukare ligger denna misstro
starkt rotad. »Trots allt arbete, är det nästan omöjligt att lägga
äl något», sade en af dessa en gång. Och för
medelsnittslandtbru-våren, som sköter sin egendom efter gammalt recept, ställer det sig
’’unn dystrare, tøn sådan med ett medelstort hemman yttrade:
»Irots det jag är skuldfri, endast liar hustru och ej har barn att
försörja samt hjälper mig fram med blott en vinterdräng härhemma,
ar jag e j p£ ^r kunnat lägga af något.» Man gör gällande, att
’ ör jordbrukare, som blott ha gårdens afkastning att lita till, blir
’ et knappt». Man vill ha ett litet sparad t kapital vid sidan att
draga räntan af.
Man må erkänna de svårigheter, soin möta jordbruket i vara
’ aS«ir, erkänna de speciellt öländska hinder i skogsbrist, torka oeh
ändra naturliga nackdelar, som äro jordbruket till förfång, så har
( ock denna klagan i mycket fått samma karaktär som emigrationen:
sedan den en gång börjat, föder den sig själf. Barnen växa alltför
olta upp i hemmet under det ständiga jämret att »jordbruket är det
vårsta som finns.» .Jordbruket är nödfallsutvägen; om möjligt väljer
man andra yrken. »Till och med för döttrarna är det ofta ingen
lockelse att bli en burgen hemmansägarehustru; det är för sträfsamt
-hm liten samling af 15 vuxna ynglingar i 20-ärs-aldern och
därom-ln£ tillfrågades om deras blifvande sysselsättning. Samtliga hade
arbetat i jordbruket; med 3 eller 4 undantag voro de söner till
hemmansägare, som redde sig godt. Nio af de tillfrågade svarade »oviss ,
endast sex voro fullt bestämda att ägna sig åt jordbruket. De nio
spejade efter bättre utkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
