Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Den nuvarande emigrationen, dess orsaker och botemedel - Öland i Amerika och svensk-amerikanerna hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
It EMIGRATrONSUTREDNINQE.V. BILAGA VIII. BYGDEUNDERSÖKNINGAR.
Rätt många ölänningar lära vara i fiske och kustfart i de östra
staterna. Tjänsteflickorna stanna ofta i de östra staterna, särskildt
New York. Det finns också en och annan stad utom Kalifornien, där
ölänningar finnas mera allmänt, såsom i Rockford i närheten af
Chicago. Likaså finnas en del som farinare eller jordbruksarbetare
i de östra eller präriestaterna.
Men det är märkbart sällan som ölänningen är jordbruksarbetare
i Amerika. Förnämsta orsaken därtill torde vara det kända
förhållandet, att äfven där jordbruket ej kan bjuda sina arbetskrafter
samma lön som industrien. Men det är som om hans innersta
kynne och böjelse trädt fram i hans sysselsättning i det stora landet.
Ofantligt ofta har han fiskat ostron eller lax, farit i kustfart eller
på flodbåtar. Han är van vid sjön hemma, och förkärleken till
densamma följer honom därute. Ostronfisket i San Francisco-bukten har
ban formligen tagit på entreprenad. Gäng pä gäng hör man
hemmavarande svensk-amerikaner uppgifva, att de varit sysselsatta där
— intet yrke är vanligare än detta, — och man får kanske
föreställningen om ett storfiske, som sysselsätter ofantligt många annar.
Men nej! Det är endast två bolag, med kanske 200—300 arbetare, som
drifva detsamma — men ölänningarne utgöra l/a af antalet, med
hallänningar som näst manstarkaste grupp. Mycket ofta är han
snickare — ett lätt lärdt och rätt dåligt betaldt yrke. I sågverken efter
Kaliforniakusten arbetar ett ännu större antal ölänningar. För öfrigt
undergår ofta ölänningen, som hvarje annan emigrant, ständiga
metamorfoser i yrkesväg; ban är snickare en dag och står i bar en annan,
fiskar lax utanför Alaska, för att kanske bli portvakt i San Francisco
efter återkomsten. Börjar som grofarbetare och slutar som
byggmästare — nian tar det arbete, som bjudes, som nöden ger eller man
i yrkesväg är mäktig.
I viss mån spelar sysselsättningen hemma en roll för valet, af
yrke därute, trots det, som nämnts, relativt få gä till jordbruket.
Från Persnäs har således uppgifvits, att de flesta gå till grufvor
eller segla som sjömän, hvilket i förra fallet torde hero pä vanan
att »gå i berget» hemma. Ölänningarne pä östra Öland synas
ha en större förkärlek att ga till ostronfiskena och göra tjänst i
kustfart än de mindre sjövana emigranterna frän vissa socknar pä
västra Öland. Då från andra socknar uppgifves, att vissa
yrkesgrupper med förkärlek omfattas af utvandrarne därifrån, har man
som orsaker härtill vanligen att räkna bekantskaper och
släktförbindelser, genom hvilka utvandrarne skaffats sysselsättning i det eller
det yrket. Sa uppgifves arbetet i isfaktorier vara en specialitet för
Norra Möckleby borna; från Köping lär kosan mestadels ställas tifl
Rockford, medan mindretalet reser längre västerut, o. s. v.
Riktigheten af dessa uppgifter kan gifvetvis ej kontrolleras härhemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
