Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta jämförelsevis ensartade län. I)å emellertid färskötseln synes
spela en relativt viktig roll inom länets nordöstra delar, torde böra
påpekas, att kalkrik grund och torrt klimat äro gynnsamma
betingelser liärför (jfr Gottland), och såsom nätnndt uppfyllas dessa villkor
bäst just i de ifrågavarande trakterna.
Möjligheterna till nyodling inom länet synas vara icke
obetydliga. Visserligen torde det med nu gällande arbetspris knappast
vara lönande att bryta ny åkerjord pä morängrund, men litet
livar-städes inom länet finnas ännu skogbevuxna partier af samma leror,
som utgöra den vanligaste, nu använda åkerjorden, oeh som pä
grund af sin stenfrihet torde kunna bära nyodlingskostnaden.
Utefter åtskilliga vattendrag finnas svämleror, gyttja och dylika
jordarter, som genom utdikAing kunna bl ifva odlingsbara. Åtskilliga
sådana utdikningar ha ock verkställts under senare hälften af
1800-talet, om ock några icke medfört hela den därmed afsedda nyttan.
Slutligen erinras om att torfmarlterna inom Stockholms län oftast
äro kärr, alltså till väsentlig del bildade af gräs, starr och andra
dylika växter, som gifvit upphof till en ur jordbrukssynpunkt
relativt förmånlig torf.
Skogsmarken inom Stockholms län är rätt jämnt fördelad på de
olika häraderna, i det att den intager mellan 40 och (iö al’ häradernas
hela areal. Skogfattigast äro Mälare-öarna (Färentuna) oeh häraderna
närmast norr om Stockholm, säkerligen beroende på hufvudstadens
inverkan, och hår är skogen otillräcklig för ortsbefolkningen. Den
brutna och bergiga terrängen i Sotholms och Svartlösa härader
närmast söder om staden synes ha skyddat skogen, ty dessa bägge ha
högsta relativa skogsarealen inom länet.
De vidsträckta fiskevattnen i skärgården lämna ett ganska
viktigt bidrag till befolkningens uppehälle. Dock drifves fisket blott
undantagsvis såsom hufvudnäring mest i den yttre skärgården
— utan vanligen såsom binäring på öarna, där åkerarealen är ringa.
De väldiga vattenmassor, som Mälaren afbördar, halla vattnet i den
inre skärgården så sött, att utpräglade sötvatten sfiskar här äro
allmännare än saltvattensfiskarna. Skärgården erbjuder alltså fisk af
en mängd olika sorter, hvilket visserligen är lämpligt för
provian-tering af luifvudstaden, men säkerligen älven bidragit till minskandet
af intresset för det egentliga halsfisket.
I afseende på tillgången på vattenkraft är länet mycket illa
lottadt; dels upptager Mälaren i sig alla det mellansvenska
låglandets till Östersjön alrinnande floder, sä att ingen af dem
genom-flyter Stockholms län, och dels är länets areal för ringa och dess
nivåskillnader alltför obetydliga, för att inom detsamma skulle kunna
utbildas vattendrag med tillräcklig vattenmängd och fallhöjd för
några industriella anläggningar af betydelse. Säkerligen till stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
