Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morän är den utan jämförelse vanligaste jordarten i länet. Då
den i allmänhet är bildad af de bergarter, som finnas anstående i
samma trakt, följa dess växlingar oftast berggrundens. Såsom ett
allmänt omdöme kan sägas, att den i järngneisens område är mindre
fruktbar oeh mindre lätt vattengenomsläppande än inom
granitområdet. Inom Almesåkra- och i än högre grad inom Visingsö-gruppens
bergartsområde är moränen, tack vare större kalkhalt, långt
fruktbarare äu eljest inom länet är vanligt. Rullstensgrus med tillhörande
mosand har stor utbredning, dock äro åsarna ingenstädes så väl
utvecklade eller af samma betydenhet som exempelvis i Mälaredalen.
Högst betydande sandmassor utbreda sig i Nissans och Lagans
dalgångar. Med undantag af obetydliga remsor utmed Vätterns
stränder har ingen del af läuet legat under hafvets yta och såväl glaciala
som postglaciala hafssediment saknas alltså. Däremot förekomma
vikt iga issjösediment. Under ett visst stadium af inlandsisens
afsmält-ning höll isen södra Vätterns vatten uppdämdt i norr, så att det
steg högt öfver den nuvarande nivån. 1 den pä detta sätt bildade
isdämda sjön afsattes betydande massor sand och lera, som nu utbreda
sig i Tveta och Vista härader. Äfven i flera andra trakter finnas
på liknande sätt bildade issjösediment om än i mindre skala, t. ex.
i Svartåns dalgång (Norra Vedbo härad). Viktiga sediment utbreda
sig kring norra delarna af sjöarna Bolmen, Vidöstern och andra i
samma trakt (Östbo och Västra härader). Dessa saud- och lerlager
äro bildade på bottnen af nyssnämnda sjöar, hvilka närmast efter
istiden sträckte sig längre mot norr än nu. Den sedan dess inträffade
landhöjningen har varit starkare i norr än i söder, sä att sjöarnas
vatten härigenom blifvit utstjälpt mot söder och sedimenten pä deras
botten torrlagda.
Till största delen är länet högländt. Ytterst obetydliga delar
ligga under 150 m. öfver hafvet, men däremot omkring tvä tredjedelar
högre än 250 m. öfver hafvet. Nivådifferenserna äro i allmänhet
större inom östra granit- än inom västra gneisområdet. Dels äro
nämligen granitområdets bergarter mera motståndskraftiga än den
lättvittrade järngneisen, och dels ha de i västra delen talrikare
vattendragen framkallat starkare sedimentbildning. I de trakter, särskildt
Västho härad, där sedimentafsättningen varit rikligast, ha terrängens
förutvarande ojämnheter blifvit på detta sätt till väsentlig del
utfyllda.
Länets torfmarker äro mycket vidsträckta; de upptaga nämligen
13-8 % af hela ytan. Allmännast äro de i de västra delarna, särskildt
i Västbo härad. Flera omständigheter bidraga härtill. Dels är
nederbörden rikligare, hvarigenom de torfbildande mossornas tillväxt
gynnas, och dels är terrängen inom gneisens område jämnare och den
däraf bildade moränen mindre lätt vattengenomsläppande. De förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
