Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de stora torfmarkerna i Jönköpings län i viss man kunna sägas ha
skapat Svenska Mosskultiirföreningen.
Kalmar län.
Inom länets nordligaste, till Östergötland gränsande del, är gneis
den allmännaste bergarten. Gränsen mot söder för dess
utbredningsområde angifves ganska noggrant genom en linie frän Åtvidaberg
till Loftahammar. Hit hör större delen af Norra Tjusts härad.
Berggrunden inom hela återstoden af fastlandsdelen består öfvervägande
ai’ graniter, till väsentligaste uelen af den s. k. Växjö-granitens typ.
I liera trakter inom detta område äro emellertid andra bergarter
rådande. Så t. ex. utbreda sig mellan Västervik och Gamleby k
vart-sitbergarter, och dylika intaga äfven ett icke obetydligt område
sydväst om nämnda stad, särskild t i trakten af Ankarsrum. Från
porfyr- och hälleflintbergarterna inom Jönköpings och Kronobergs län
sträcka sig utlöpare ned mot kusttrakterna i Kalmar län; sin största
utbredning ha sådana bergarter troligen inom Norra Möre härad.
Bland de nämnda graniterna erbjuda de, som bilda skärgården mellan
Gamleby i norr och Mönsterås i söder, ett särskildt intresse på grund
af sin praktiska användning. Vanligen äro dessa graniter röda,
medelkorniga, ej sällan grofkorniga. Förutom dessa till urberget
hörande bergarter finnes äfven den till kambrisk-silnriska systemet
hörande fucoidsandstenen inom detta läns fastlandsdel, nämligen
utmed Kalmarsunds kust, ungefärligen från Emåns mynning och ända
ned till Blekinge. Bergarten går visserligen högst sällan i dagen,
men de många block af densamma, som här träffas, tyda på att den
likväl bildar grunden inom hela detta område. Den är alltså
antagligen orsak till att terrängformerna inom denna del af länet äro
långt jämnare än eljest är vanligt.
Ölands berggrund består uteslutande af kambrisk-silnriska
bergarter, hufvudsakligen ortocerkalk, hvilka ligga i mot öster svagt
stupande lager. En följd häraf är, att pä öns östra sida kalklagren
sänka sig långsluttande ned under hafsytan, men däruuot pä västra
sidan bilda en tvärbrant, den s. k. Västra landborgfn
Kalkstens-I agren gå flerstädes i dagen; företrädesvis på det i nit af öns södra
tredjedel, den s. k. Al varen.
Af länets fastlandsdel har vid pass en tredjedel, nämligen
gränstrakterna mot grannlänen i väster, legat ofvan det senglaciala hafvets
nivå. Inom denna trakt saknas därför marina allagringar
fullständigt; däremot finnas sådana inom heia det öfriga området, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
