- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga VI : Geografiska betingelser för näringslivet /
66

(1912) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den skogi »ärande markens areal uppgår till 37 % af hela ytvidden.
Det är egentligen de tre på urberg hvilande gränshäraderna mot
Halland och Smaland, Norra Åsbo, Västra och Östra Göinge, som
ha någon skog utöfver husbehof. I dessa trakter finnes en mängd
små vattensågar och snickerifabriker, mest kanske i norra delen af
Västra Göinge härad. Otvifvelaktigt har skogsafverkningen flerstädes
bedrifvits på ett förödande sätt och återväxten icke tryggats.

Tillgångarna på vattenkraft inom Kristianstads län äro icke
särdeles stora. Lagan, det sydsvenska höglandets förnämsta
vattendrag, flyter visserligen ned mot detta län, men gör strax norr om
dess gräns en skarp krök mot väster, hvarigenom den och dess
viktigaste fall stanna utanför. Störst af de åar, som genomflyta länet,
är Helgeån; den drifver i Östra Göinge härad östanå pappersbruk
och Torsebro krutbruk samt vid det sistnämnda äfven en viktig
elektrisk kraftstation. Rönneån bildar i Södra Åsbo härad ett par
fall, som utnyttjas vid Klippans pappersbruk.

I jämförelse med hvad förhållandet är inom exempelvis Blekinge
är fisket inom Kristianstads län mycket svagt utbildadt. Att
orsaken härtill i främsta rummet är kustens beskaffenhet blir tydligt,
om man ser efter hvar fiskelägena inom sistnämnda län uppstått.
Det visar sig då, att de i allmänhet ligga där det af någon
geologisk orsak är ett afbrott i den eljest jämna, sandiga och långgrunda
strandens vanliga beskaffenhet. Så t. ex. består den del af länets
kust, som vetter rakt mot söder (i trakten öster om Ystad) af
sväm-sand, oftast utbildad såsom flygsand, och stranden är därför öde.
Men på en punkt skjuter en rullstensås fram till hafvet
(»Kåsehuf-vud»), och där finnes också ett fiskeläge. I fortsättningen mot öster
och norr består kusten ånyo af ett obebodt flygsan dsbälte, men i
trakten af Simrishamn är stranden något bergig, emedan
Linderöds-åsens sydligaste utlöpare här nå fram till hafvet. I donna trakt
ligger en hel rad fiskelägen, af livilka ett, nämligen Brantevik (obs.
namnet!), äfven drifver liilig sjöfart. Omkring 10 km. norr om
Simrishamn, som kan sägas bilda medelpunkten bland dessa fiskelägen,
vidtager ånyo öde flygsand, tills en ny utlöpare från Linderödsåsen
vid Stenshufvud bildar ett afbrott och härigenom djupare vatten,
så att en ny grupp fiskelägen kunnat uppstå. Större delen af
återstoden af länets östra kust är långgrund, sandig och obebodd utom
där vattendragens mynningar kunnat användas som hamnar,
nämligen vid Knäbäcks fiskeläge och Åhus (obs. namnen!). Mellan Åhus
och Blekingegränsen uppträder första antydan till skärgård, oeh där
ligger Landö fiskeläge, äfven detta genom sitt namn antydande den
naturliga betingelsen. Länets kust mot Kattegat (Skelderviken)
består mestadels af flygsand oeh är i brist på möjligheter till hamnar
öde. I äldre tider bildade Engelholm genom sitt läge vid Könneån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emugeograf/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free