Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kottepalmer och ormbunkar spelade liufvudrollen. I)cn ena
generationen efter den andra af dessa skogar uppstod, utdog och
multnade, och på sådant sätt bildades materialet till stenkolslagren.
Efter någon tid började marken sjunka, hafvet trängde in öfver
sumptrakterna och täckte dem med tjocka .lager af sand och lerslam,
som sedermera hårdnade till sandsten och eldfast lera. Den
sten-kolsförande formationen upptager ett större område i länets
nordvästra del, begränsadt af Kullen, Söderåsen och Öresund. Den
återfinnes äfven på ett par ställen längre mot söder, men saknar
där praktisk betydelse.
I länets sydvästliga del, afgränsad genom en linie från
Landskrona till Ystad, tillhör berggrunden kritformationen. Liknande
bergarter uppträda äfven inom ett mindre område, som från trakten
öster om Romeleklint sträcker sig ned till kusten mellan Ystad och
länsgränsen. Dessa områden utgöra sänkningsfält pä ömse sidor
om nämnda ås. Kritformationens bergarter, som för öfrigt
jämförelsevis sällan gå i dagen, bestå dels af skrifkrita, dels af
Salt-holms- och Faxekalk, tvänne kalks tensarter. Af de bägge,
sistnämnda bergarterna är Saltholmskalken viktigast och har den
största utbredningen; dess förnämsta fyndorter ligga utmed kusten
mellan Landskrona och Trelleborgstrakten.
Den landsänkning, hvarigenom stora delar af norra Europa
blefvo täckta af det senglaciala hafvet, var svagare i Malmöhus län
än i öfriga delar af vårt land, och oaktadt detta områdes
lågländt-het är det därför blott obetydliga delar däraf, som legat under
detta liafs yta. Största utbredningen bland länets jordarter har därför
morän. På de af urberg bestående, i det föregående nämiula åsarna
bildar moränen en rätt mager och stenbunden mark, men där
berggrunden består af yngre skiffer- och kalkstensbilduingar, är den
vanligen lerig och starkt kalkhaltig och bildar därigenom länets
förnämsta åkerjord. Denna märgel anträffas vanligen på helt ringa
djup under jordytaD, och dess kalklialt är i regel mycket hög, t.
ex. i sydvästra delen af länet 25 — 30 % och stundom därutöfver.
Ishafslera, äfven den kalkhaltig, finnes nästan blott inom ett
område söder om Kullen. På några ställen utmed Öresund
förekommer en äldre, likaledes kalkhaltig lera, s. k. hvitålera.
Malmöhus läns torfmarker uppgifvas intaga 2-5 % af hela
arealen. Otvifvelaktigt liar deras utbredning i äldre tider varit större,
men i denna skogfattiga landsända ha de allmänt nyttjats för
fyllande af bränslebehofvet, hvarigenom åtskilliga af dem blifvit helt
och hållet bortgräfda och deras underlag uppodladt till åkermark.
Det är naturligt, att torfven inom ett län med så starkt kalkhaltigt
underlag ytterst sällan utgöres af hvitmosstorf, utan i stället af
både för odling och såsom bränsle lämpliga torfarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
