Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(hufvudsakligen kopparkis och inagnetkis) belägna; brytningen af
•lem har icke visat sig lönande.
Såsom nyss antyddes, utbreda sig bergarter tillhörande siluriska
systemet öster om fjälltrakterna. Dessa bergarter intaga hela det
centrala Jämtland kring Storsjön, från Klöfsjö i söder förbi
Åre-skutan och Ströms vattudal. i norr till Täsjö i nordvästligaste
Ångermanland. Inom detta silurområde, vårt lands största, hafva
kalkstenar en mycket betydande utbredning; dock äro de icke jämnt
fördelade, utan finnas mest i områdets östra delar, därnäst i dess
mellersta, men äro jämförelsevis sällsynta i dess västliga. I eller
nära dagen möter undersilurisk kalksten mångenstädes i trakterna
öster och söder om Storsjön, nämligen inom stora vidder af Rödöns,
Brunflo, Lits, Sunne och Ovikens tingslag, äfvensom inom Ströms
vattudal (Hammerdals tingslag). De i västra Jämtland
förekommande kalkstenarna äro däremot af öfversilurisk ålder; hit höra
i främsta rummet de lager, som utbreda sig inom Undersåkers och
Offerdals tingslag.
På flera ställen i Jämtland har under ortocerkalkstenen
iakttagits alunskiffer med orsten. Den synes dock härstädes ej äga
samma mäktighet som inom flera andra af Sveriges silurområden,
och halten af bituminösa ämnen är äfven mindre, sä att skiffern
ej torde vara användbar såsom bränsle.
Härjedalen äger i motsats till Jämtland blott några små
kalk-stenspartior; de flesta i Linsells socken (Hede tingslag), där deras
mäktighet är ganska betydande. I en sä kalkfattig trakt borde
denna naturtillgång kunna få stor betydelse, men de svåra
kommunikationerna lägga tills vidare hinder i vägen för en
vidsträcktare användning.
Den ojämförligt vanligaste jordarten inom länet är morän, men
dä den underliggande berggrunden, som gifvit upphof till moränen,
är så växlande som ofvan angifvits, är det naturligt, att äfven
moränen till sin sammansättning är högst varierande. Synnerligen
stenig och ofruktbar är den inom poriyrområdet i Härjedalen, men
i motsats därtill lerig och starkt kalkhaltig inom det jämtländska
silurområdet. Kalkhalten aftager vanligen ganska hastigt i den mån
man aflägsnar sig från själfva silurfältet, men ännn rätt långt öster
om detta, t. ex. i Ragunda socken, träffas i moränen kalkstensstycken.
Emedan inlandsisen under sista skedet af sin tillvaro inom västra
Jämtland rört sig från öster mot väster, är det likväl
hufvudsakligen åt detta häll, som fragment af silurområdets bergarter till större
myckenhet finnas inblandade i morängruset. Ännu så långt i väster
som vid Äre och Dufed har moränlerans kalkhalt visat sig kunna
uppgå till 10 %. Äfven rullstensgruset är ofta kalkhaltigt, stundom
till och med i högre grad än den omgifvande moränen.
8—102010. Emigrationsuivedningcn. Bilaga VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
