Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här och där i västra Jämtland finnes en lcalklialtig lera, som
aflagrats i de sjöar, hvilka under ett visst skede af istiden
uppdämdes till en ganska betydlig höjd; Storsjön, Kallsjön m. fl. äro
de nutida återstoderna af dessa. Mot istidens slut afsmälte nämligen
landisen tidigare inom det egentliga fjällområdet än inom
låglandet i det centrala Norrland, så att en stor ismassa blef
kvar-liggande öster om Storsjön och uppdämde därigenom afloppet från
sjöarna väster därom, sä att de erhöllo långt större ytor än deras
nutida.
Afven sand- oeh lerafiagringarna i älfdalarna äro stundom
afse-värdt kalkhalt.iga, t. ex. de berömda »Ragunda bottnar» i
Indals-älfvens dalgång. Kalktuff och bleke äro mycket allmänna i
Jämtland, särskildt inom silurområdet. Sistnämnda kalkbildning, som
stundom har flera meters mäktighet, linnes afsatt dels på bottnen
af åtskilliga sjöar och dels under torfven i en stor mängd mossar.
Inom Härjedalen äro visserligen de lösa jordarterna mindre i
detalj kända, men det Ur föga sannolikt, att kalkhaltiga sådana ha
någon nämnvärd utbredning.
Länets torfmarker upptaga ofantliga arealer. På grund af
bristande kartmaterial kan en exakt uppgift ieke meddelas, men 12 %
af hela ytvidden torde dock vara en minimisiffra. Viktigast äro
de, som utbreda sig inom silurområdet; i likhet med de flesta öfriga
inom länet äro de kärrmarker; endast ett fåtal utgöres af
hög-mossar. Väldiga vidder äro synnerligen lämpliga för uppodling;
arealen häraf har beräknats uppgå till omkr. 20 kvadratmil.
Däremot är torfven mindre lämplig såsom bränsle, och passande råvara
för torfströtillverkning är sällsynt; kalkhalten har tydligt v is varit
ett hinder för hvitmossornas utbredning.
T klimatiskt afseende råder en utpräglad skillnad mellan
Härjedalen, som har ett hårdt, ntprägladt kontinentalt klimat, och
Jämtlands centrala delar, som ha ett jämförelsevis mildt, mera maritimt
klimat. Orsaken härtill är, att förstnämnda landskap i väster har
Norges högsta fjälltrakter, under det att däremot Storsjöområdet ligger
närmare Atlanten, hvarifrån fuktiga vindar inkomma genom sänkan
i fjällkedjan kring Storlien. Denna trakt lider därför mindre än
öfriga delar af Norrland af den vanliga försommartorkan.
Af Jämtlands läns bergarter är det blott den siluriska
kalkstenen, som har nämnvärd industriell användning. Den brytes i
trakterna kring Storsjön dels för huggning af trappsten m. m. och
dels för bränning. Så t. ex. finnas kalkstensbrott vid Mattmar och
Tulleråsen (Offerdals tingslag), vid Brunflo i det liknämnda
tingslaget, m. fl. Tillverkningen är dock betydligt mindre, än man skulle
kunna vänta med tanke på den stora kalkbristen i de flesta öfriga
delar af Norrland, mest utpräglad kanske i det angränsande Väster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
