Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och leraflagringar. Dessa jordarter ha afsatt sig i de sjöar, som
vid slutet af istiden fyllde dalgångarna därigenom att landisen vid
sin afsmältning blef längst kvarliggande öster om dessa trakter och
pä så sätt bildade en damm för det tiJl dalgångarna från landisen
och fjällen strömmande vattnet. Hithörande jordarter äro ofta
kalk-haltiga, emedan de. ntslammats från kalkhaltiga moräner.
Öster om issjösedimentens region utbreda sig vidsträckta
moränbildningar såsom ett sammanhängande täcke öfver höjder, dalar och
lågmarker. I många trakter inom denna region kan man inom
milsvida områden förgäfves söka efter blottad fast berggrund.
Gränsen mot öster för moränregionen sammanfaller ungefärligen med
högsta marina gränsen. Då landsänkningen vid slutet af istiden nådde
sitt maximum, låg denna gräns i länets södra del omkring 260 oeh
i den norra delen omkring 240 meter ofvan den nutida hafsytan.
Nedanför marina gränsen förekomma nog fortfarande
moränbildningar, men därjämte äfven sedimentära jordarter, såsom fin sand.
mojord och lera, som med växlande mäktighet förekomma inom
regionens dalgångar eller breda ut sig öfver dess lermarker oeh
slättland. Emedan dessa jordslag till det mesta äro afsatta vid en tid,
då dalgångarna oeh slätterna utgjorde hafsbotten, och bildats genom
finjordens utslamning från dåtida stränder eller af älfvarna inifrån
landet uttransporterats och aflagrats vid dessas mynningar, så har
den ifrågavarande regionen betecknats såsom de marina lerornas och
älfsedimentens region. 1 allmänhet äro dessa jordarter ganska
kalkfattiga, en naturlig följd af berggrundens brist på kalkstenar.
En högst betydlig del af länets areal upptages af myrmarker.
Deras ytvidd plägar uppgifvas till 10 > af hela länets, en siffra,
som dock säkerligen är betydligt för låg. Det är troligt, att
torf-marker intaga minst en fjärdedel af länet nedanför fjälltrakterna.
Orsakerna till denna stora utbredning äro såväl topografiska som
klimatologiska. Inom moränområdet är landets allmänna lutning
mycket svag och mångenstädes nästan omärklig, hvarför den
naturliga dräneringen är ytterst ofullkomlig. Därtill kommer
sommarens korthet, som inskränker afdunstningen från marken, hvilken
vid snösmältningen ldifvit genomblött af vatten, så att den icke
hinner uttorka; härigenom gynnas naturligtvis de fuktighetsälskande
torfbildande växterna. Till väsentlig del äro dessa lätt förmultnande
kärrväxter, och den af dem bildade torfven är därför af godartad
beskaffenhet såsom odlingsmark betraktad, men ä andra sidan utgöra
mångenstädes svårigheterna för afdikning och öfverallt bristen på
kalk högst afsevärda hinder för nyodling. Att torfven i dessa
trakter saknar betydelse såsom bränsle, är själfklart.
I klimatiskt afseende råda naturligtvis stora olikheter mellan
detta vidsträckta läns särskilda delar. Man torde i stort sedt kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
