Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tivt största åkerarealen och de traktor, som ligga på det inre
mo-ränområdet, blott en ytterst ringa ytvidd odlad mark. Till den förra
gruppen höra Piteå. Råneå, Neder- och öfver-Luleå och Neder- och
Öf-ver-Torneå samt Neder-Kalix, Karl Gustafs och Hietaniemi socknar.
Åkerarealen inom deuna grupp varierar mellan 1 och 41/s procent af hela
ytvidden. Öfriga länets socknar nä upp till högst 1/s procent. De
socknar, som till största delen utgöras af fjälltrakter, äro Juckasjärvi
och Karesuando med resp. 0’O2 och O‘oi “■» åker. I stort sed t synes
här liksom i Västerbotten afkastningen vara högst., där åkerarealen
är relativt störst, alltså i de under marina gränsen liggande
socknarna. Högst uppgifves Öfver-Torneå stå, särskildt i afseende på
de naturliga betena; antagligen en följd af den rikliga tillförsel
af fosforsyrerikt slam från de apatithaltiga bergarterna, som Torne
älf ombesörjer. Fjälltrakternas jordbruk är det svagaste i hela
vårt land.
De stora kala fjällvidderna orsaka, att läuets skogsareal är
relativt riuga, nämligen blott 29 %, alltså betydligt mindre än
exempelvis i Kristianstads län. De bägge nordligaste fjällsocknarna
ha t. o. m. blott 9 % skogsmark. Länets väldiga areal vållar dock,
att god timmertillgång linnes för kusttrakternas sågverk. Dessa
äro som vanligt grupperade med hänsyn till älfvarnas mynningar.
Till Pite älf höra Storfors, Munksund m. fl. verk i Pite socken,
till Lule älf Karlsvik och Stensborg, och till Kalix älf Karlsborg
och Nyborg. Pä grund af att Norrbottens skogar äro starkt
för-sumpade och vanvårdade, är det virke de Jämna mindre värdefullt
än exempelvis det som Västern o rr lands län producerar.
Trämasse-tillverkningen inom detta län är relativt obetydlig. Till de största
anläggningarna hör Öbrvikens sulfitfabrik (Skellefteå socken).
Tack vare fjälltrakternas rikliga nederbörd, den högsta i hela
vårt land, har länet mycket god tillgång på vattenkraft, särskildt i
Lule älf med dess herömda fall Stora Sjöfallet, Porjus och Harspråuget.
Af dessa håller som bekant Porjusfallet för närvarande (1911) på
att utbyggas med en kraftstation, i första rummet för elektrifiering
af järnvägarna och grufdriften. Äfven i kustlandet finnas väldiga,
ännu oanvända krafttillgångar, t. ex. i öfver-Luleå socken Edeforsen
och i Älfsby socken Storforsen i Pite älf.
I förhållande till länets oerhörda areal är naturligtvis
järnvägarnas längd betydligt mindre än i alla öfriga svenska län. Bland
mera bebyggda trakter, som ännu sakna järnväg, torde främst
märkas Tornedalen. 1911 års riksdag har dock beslutit fortsätta
norra stambanan till Matarengi i Öfver-Torneå socken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
