- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XIX : Industri och handel /
29

(1910) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller att vi icke öfverskridit var expansionsmöjlighet, ty det torde väl dock
icke med skäl kunna sägas, att vår jordbruksrörelse är i allvarlig
återgång.

Beträffande smöret så är det ju glädjande att vi där bålla jämna steg
med folkökningen, och icke fär man jämföra vår tillverkning med Danmarks

e.rport. Denna senare representerar icke bestämdt jordbrukets ställning utan
de danska köpmännens affärsföretagsarahet, då nog mycket af denna export är
tillverkadt i Sverige.

Otan att närmare undersöka rätta förhållandet med odlingslånen, sä har
jag någon erfarenhet 0111 egnahemslånen, och beträffande dessa är det då säkert
att sedan folk nu fatt göra närmare bekantskap med dessa anordningar, så
komma de till full användning, och med den låga ränta som beräknas så
måste man vara riksdagen mycket tacksam för dess goda vilja att utlämna
lån som icke inbringa staten mera än 3" 10 % ränta:

Do belopp som anslås till hvarje låntagare kunde nog vara större, och
det är väl troligt att de komma att böjas när praktiken närmare visat hvad
som behöfves, ehuru den låga räntan, som redan blifvit ntlofvad, nog kan
försvåra för staten att äfven visa sig liberal beträffande beloppens storlek.

Att man icke behöfver anlita hushållningssällskapen för att skaffa
egnahemslån åt industriarbetare torde nu vara väl bekant.

Beträffande jlskel sa tror ja« dock att man därmed bör mena iatt draga
upp så mycket fisk som möjligt«. Försäljningssättet af fisken får icke läggas
iiskcribefolkningen till last. Del är icke dess uppgift att distribuera fisken
och ordna dess försäljning i landet. Man får icke förtänka den om den säljer
till dom som komma och utan vidare erbjuda kontanta penningar.

Den förebråelsen Dr S. riktar emot fisket torde därföre öfverflyttas till
kapitlet om handeln. Dr S. har nog rätt, när han säger att svensken framför
allt är tekniker och förstår bättre att tillverka än att försälja sina varor. Det
måste erkännas att svensken är sämre köpman än bade tyskar, danskar och
nornnän.

Ilan är framstående tillverkare, men hans karaktär är för liberalt anlagd
för att kommersiellt iakttaga sina intressen såväl som grannarne. Att idka
handel och taga reda pä alla möjliga små fördelar (hvilka samlade ibland
utgöra hela vinsten) är särskildt tyskens styrka och gör honom från grunden
till en framstående köpman, och detta sinne är utan tvifvel mycket utveckladt
genom det stöd det fått i landets kommersiella uppfostringsmetoder.

Att vi i detta afseende hafva mycket att lära är obestridligt, och det är
att önska att känslan häraf mätte kraftigt väckas till lif, ty vi hafva helt
säkert utom sillen mänga naturaförmåner som borde kunna tillgodogöras mycket
bättre än som nu sker.

Att såsom Dr S. göra det till hufvudfel att vi använda främmande
mellanhänder vill jag dock icke vara med om, ty mellanhandeln har nog äfven i
vissa fall sitt berättigande och är visst icke någon specifik svensk handelstyp.
Det kan icke bestridas att tillverkaren bör så mycket som möjligt söka närma
sig konsumenten för att blifva förtrogen med dennes åskådningssätt och
fordringar, men det blefve allt för tidsödande och toge för mycket af tillverkarens
krafter i anspråk, om han ville bedrifva en stor affär utan mellanhänder. Detta
kan då icke ske och han måste underkasta sig lageu 0111 arbetets fördelning,
hvars verkningar i den stora utvecklingens tjänst äro väl bekanta.

Huruvida vinsten blir stor eller liten blir en konjunktursak. En skicklig
köpman bör veta hvad hans vara gäller på världsmarknaden, och tillse att
han får hvad den är värd, vare sig han säljer till en mellanhand eller
konsument. 1 förra fallet får han ju nöja sig med ett något lägre pris, men så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:23:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuindhand/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free