Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bihang.1
Uttalimde i emigrationsfrågan, i november 1906,
af G. Sundbär g.
En gång förut helt nyligen har jag haft tillfälle att offentligen uttala
mig i ifrågavarande ämne. Då detta mitt anförande föreligger i tryck (i
Föreningen Heimdals skriftserie Svensk Politik N:r 8), har det synts mig
mindre lämpligt att här ånyo ingå på därstädes berörda, mera allmänna
synpunkter, utan skall jag denna gång söka upptaga vissa hithörande frågor till
en något närmare behandling. Vi göra början mod
Sveriges svaga folkökning.
Det centrala faktum, som möter vid bohandlingen af utvaudringsirågan
i Sverige, är i själfva verket vårt lands ringa folkökning nnder senare tider.
Förr i världen var det icke så. Under större delen af 1800-talet lyckades
Sverige hålla sig uppe vid oförändrad andel af Europas folkmängd, hvilket
ju innebär att vår folkökning höll jämna steg med Europas. I regeln var
den till och med litet större, så att vår andel af Europa befann sig i någon
tillväxt. Men efter utvandringens uppträdande har detta ändrats. Nu sjunka
vi för hvart år i betydelse gentemot det öfriga Europa. För närvarande är
till och med Sveriges folkökning svagare än i hvarje annat germanskt eller
slaviskt land (hortsedt frän Irland). 1 jämförelse med de romanska folken
stå vi oss visserligen bättre. Vi äro gifvet öfverlägsna Frankrike och stå
åtminstone i jämnhöjd med. stundom bättre än Italien, Spanien och Portugal.
Men detta är en klen tröst, då man känner huru ofördelaktig de romanska
folkens ställning är i detta fall och huru detta tages såsom ett uttryck för
den romanska rasens aftagande betydelse inom samtidskulturen. Bland våra
germanska släktingar, och än mer i jämförelse med de slaviska folken, stå vi
svenskar, såsom nyss nämndes, numera ogynnsammast af alla.
Ett exempel skall visa hvad detta innebär. Under större delen af förra
århundradet rådde en mycket enkel proportion mellan svenskarnas och tyskarnas
antal. På en svensk komino nämligen ungefär tio tyskar, — i bägge fallen
1 Efterföljande är innoliiUlet af ett föredrag i Reformklnbben i Stockholm, i
november 1906 (tryckt i >Affärsvärlden» s. å. och senare i Föreningen Heimdals
småskrifter). Att föredraget i fråga nu fttergifves här, beror ilttrpfi. att detsamma bilades
vårt cirkulär till landets näringsidkare m. fl. (sid. 10) och att det kommenteras i en del
af de i det föregående upptagna svaren. Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
