Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det säges att någon förbättring inträdt också i detta lall under senaste
år. Må så vara. Ar förbättringen ocksä tillräcklig? Ocli i alla händelser,
hveni gifver oss åter hvad som nnder årtionden hufvudlöst slösats bort?
Under nära trettio år skänkte bafvet vid Bohusläns kust vårt folk
praktiskt taladt i obegränsad mängd en god och billig folknäring i den
bohuslänska sillen. Hvad gjorde nu våra kommunikationsanstalters värdare för att
i möjligaste mån göra landet detta öfvertlöd till godo, genom snabba
förbindelser till aflägsna landsdelar för lägsta möjliga undantagsfrakter? En läng
tid var svaret det gamla vanliga: intet. Så kom en tid, då det kanske fick
mildras till: otillräckligt. Är hvad som för närvarande göres allt livad för
det stora syftet vore möjligt? Väl är fisket ju ej längre detsamma som förr;
desto angelägnare är att taga vara på det som är kvar.
Trävaruexporten.
Inom ingen svensk näringsgren har syndats så mycket mot ekonomiskt
förnuft som inom trävarurörelsen.
Först den stora skogssköjlingen, kvarigenom värt lands största
kapitaltillgång satts på spel. 1 detta fall ha vi ändtligen kommit därhän, att vi
fått 1903 års skogslagstiftning. Matte den nu blott göras effektiv och
skyndsamt revideras i den mån behofvet häraf framträder.
Men sedan vi sköflat våra skogar ha vi vräkt ut deras produkter på
världsmarknaden. Under de senaste fyrtio åren ha vi sålt trävaror för flera
milliarder kronor, och hundratals millioner ha härvid bortkastats, som
sknlle kommit värt land till godo, om afsättningen skötts med den
sammanhållning och den omtanke, som andra folk lägga i dagen, när det gäller sä
omfattande affärer. Vara exportörer skickade i årtionden sina trävaror i
konsignation till London, slumpade bort lagren, när ett tillfälligt
penninge-behof inträdde, och konkurrerade ihjäl hvarandra. Äfven här skall under de
senaste åren någon förbättring hafva inträdt: förmodligen är dock ännu
mycket mera att göra. Och i alla händelser: de hundratals millioner, som vi
redan kastat i sjön, do komma aldrig åter.
Här, såsom annars, har ställningen länge varit den: vi hafva byggt
världens största och yppersta sågverk, vi hafva följt alla tidens uppfinningar,
oeh själfva gjort nya. Men så snart det kommit till den punkt att varan
skall afyttras, har problemet släppts. Sedan ha utlänningar fatt skumma
grädden, och vi nöjt oss med livad som blef öfver. Blef ej nettot så stort
som önskadt, så fanns blott en utväg: ett forceradt utvräkande af ännu
större kvantiteter i marknaden.
Skyddas återväxten i våra skogar, sluta sig våra trävaruexportörer
tillsammans och taga energiskt vara på sina intressen, så att de verkligen på
världsmarknaden komma att intaga den inflytelserika ställning, som med rätta
tillkommer dem, då skall — äfven om kanske ¿»ruifo-omfattningon af vår
trävaruutförsel ej så brädstörtadt ökas — nettovinsten af den stora affären
växa i hittills osedda proportioner och vår trävarnhandtering Idifva hvad
den otvifvelaktigt är ägnad att under all framtid förblifva: en af de fastaste
hörnstenarna i Sveriges ekonomiska lif.
Våra järnmalmer oeh vårt järn.
Att vår järntillverkning — alla lysande tekniska framsteg till trots —
icke i kvantitativt hänseende hållit jämna steg med världsproduktionens
tillväxt, är nog allmänt bekant. Men kanske gör man ändå ej alltid klart för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
