Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då väl detta aldrig kommer i fråga, må vi åtminstone so till att
allt göres som kan göras för att afbjälpa följderna af vårt olyckliga läge.
Detta är ju en uppgift i första rummet för vår samfärdspolitik. Ock härmed
iiro vi inne, tyvärr, på nya kapitel af de svenska försummelsernas historia,
kapitel som heta järnvägspolitik och sjöfart.
Svensk järnvägspolitik.
Vi äro tacksamma mot våra järn vägsförvaltningar, särskildt mot
statsbanornas styrelse, att de förmått i vårt fattiga land, med dess obetydliga
trafik, etablera ett järnvägssystem, som i fiere hänseenden måste räknas till
de bästa i världen. Detta är ju också ett vanligt svenskt drag: dylikt göra
vi alltid bra, bättre än do flesta andra folk. Det är blott det ledsamma, att
när vi öfvergå till sakens nationalekonomiska sida, då blir det slut med
tacksamheten.
Våra statsbanor skötas väl, det är allmänt erkändt, — när det gäller
goda vagnar och utmärkta tekniska anordningar; och deras okonomi är också
god, så länge den får betraktas såsom ren privatekonomi. Men huru länge
dröjde det ej, innan det gick upp för vara vederbörande, att järnvägarna ej
allenast äro själfändamål, utan att de äro ett led i den ekonomiska politiken,
en häfstång för landets ekonomiska utveckling, som måste skötas med
målmedveten afsikt att verkligen tjäna detta högre ändamål! Och bar den
sanningen verkligen fullt gått upp ännu?
Vi vilja ej nu tala utförligare om de misslyckade leveransaffärer, som på
1870-talet kostade svenska staten några millioner kronor under en enda post;
— detta är ju vanlig svensk brist på affärsblick. Kj heller skola vi nu mer
än erinra om det sorgliga sätt, livarpå under årtionden vår järnvägspolitik
sköttes gentemot Danmark. Det sorgligaste härutinnau är att dylikt kunde
få fortgå i årtionden, utan att det reste sig en opinionsstorm, som sopade
bort hela »systemet». Alt den stormen uteblef, det vittnar ej endast om vår
nationella likgiltighet utan äfven om likgiltigheten för våra viktigaste
ekonomiska intressen.
Men vi påminna om: att järnvägsstyrelsen vid sina betydande inköp af
stenkol i England aldrig sökt bereda den svenska sjöfarten de förmåner, som
sannolikt skulle beviljats åt en så stor kund, trots mänga påminnelser därom
från svensk sida; att vara statsbanor systematiskt försummat den lokala
persontrafiken omkring våra stadssamhällen och därmed undandragit sig att lämna
sitt mäktiga stöd åt bekämpandet af våra storstäders värsta plågoris, eller
bostadsnöden; att äfven i fråga om lifsinedelstillförsoln till våra städer
järnvägarna försummat att träffa anordningar, som skulle möjliggöra att
lifsmedels-prisen hölles inom rimliga gränser; att statsbanornas nya »zontariff» mottagits
med allmän och berättigad ovilja och helt, och hållet svikit de förväntningar
man hyst om reformer i denna ifrån så många samhällsviktiga synpunkter
betydelsefulla sak; att, såsom förut visats, våra järnvägsförvaltningar länge (och
delvis ännu) fullständigt försummade att lämna sitt bidrag till en
tillfredsställande inrikes omsättning af våra landtbruksprodukter och ett rationellt,
tillgodogörande af värt rika sillfiske; att till liandels- och Sjöfartskommittén
påpekades, .■»hurusom i de aftal järnvägsstyrelsen träffat med främmande
ban-förvaltningar höjda afgifter i allmänhet upptagits för varor, som pläga
exporteras från Sverige, men sänkta afgifter för just de varuslag, som importeras»(!);
att ett nyligen på enskild väg åstadkommet kommittébetänkande angående
våra exporttariffer kunnat påpeka en mängd viktiga önskemål i detta fall, som
allt fortfarande äro ouppfyllda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
