- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XIX : Industri och handel /
105

(1910) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men ej mindre nödvändigt är det, att vår svenska regering tillmiites en
större handlingsfrihet. Detta iir en nödvändighet, äfven 0111 det ej kan
komma till ställd utan något slag af den i Sverige sä fruktade >ministerstyrelsein.
Hvarför man alltid varit så rädd för denna, bar aldrig blifvit oss fullt klart.
Kanske, när allt kommer omkring, är orsaken egentligen den kungliga svenska
afundsjukan. Man tål ju ej att någon har något här i landet; då tål man
förmodligen ej heller att någon har någonting att säga.

Särskildt. måste Kungl. Maj:ts regering disponera åtminstone någon del
af statens medel ntan de småaktiga band, som nu omöjliggöra hvarje
själf-ständig verksamhet i större stil. Missbruk af en sådan rätt har ju riksdagen
tusende utvägar att beifra. Men politiken i Sverige har alltid varit den: af
fruktan för ett möjligt missgrepp stänga vi vägen för hundra fruktbärande
initiativ.

Bristande ekonomiska kunskaper och ekonomiskt intresse.

Det är allmänt erkändt, att den bokliga bildningen i våra dagar står
mycket högt i Sverige. Vårt folks smädare — ute och hemma — söka
visserligen ibland draga detta förhållande i tvifvel, men vi hafva full rätt
att tillbakavisa den illviljan.

Meu för att vi otvifvelaktigt äro ett af världens kunnigaste folk, följer
ej däraf att det är lika väl ställdt inom alla branscher af mänsklig kunskap.
I fråga om naturkunskap kunna vi tryggt påstå, att den är allmännare
utbredd och omfattad med lifligare intresse bos oss än hos hvarje annat folk.
Vida mindre gynnsam är vår ställning i fråga om shumaniora». Särskildt äro
vi svaga i språkkunskap och förvånande okunniga i ekonomiska ämnen.

Språkkunskapens värde för nutidens affärsiif kan knappast öfverskattas.
Men för att hafva full nytta af sina språkstudier måste man komma därhän,
att man fullt behärskar ett språk. Det må tillåtas 111ig att i detta
sammanhang till våra pedagogers bedömande framkasta en förfiugen idé: skulle det
ej vara bättre, att lärjungarna vid våra läroverk fiugo välja hvar och en ett
språk, och ägna ät detta <dl den tid, som i skolan är anslagen åt främmande
tungomål (åtminstone lefvandc)? Skulle mau ej på detta sätt lättast komma
till en språkkunskap, som kunde blifva till nytta i det verkliga lifvet? Och
en gammal erfarenhet lärer ju, att kan man blott ett främmande språk
grundligt, sä är det jämförelsevis lätt att senare inhämta andra.

Detta nu i förbigående. För att återgå till vår svenska språkkunskap i
allmänhet, så är det ett stort och betydelsefullt språk, som vi svenskar hafva
hittills fullständigt försummat. Tyvärr är detta just det språk, som vi först
och främst af alla borde kunna, — det språk, som intet annat folk på jorden
skulle hafva sä mycket gagn af att kunna som vi. Det språket är ryskan.
Aldrig skulle ordet 0111 att »kunskap är makt besannas i så hög grad som
om det kunde sägas om oss svenskar i detta fall. För att ännu en gång
göra en afvikelse från det egentliga ämnet: hvilkcn ovärderlig tillväxt i vår
försvarskraft sktille vi ej vinna bara med den enkla åtgärden, att hvarenda
officer i Sveriges armé lärde sig ryska?

Men af ej mindre betydelse skulle kunskapen i ryska vara för våra
affärsmän. Vi hafva nyss varit öfverens om, att Sveriges kommersiella läge är
ogynnsamt, — genom vår aHägsenhet från den stora samfärdseln och våra frusna
innanhaf. Men en stor trumf ha dock naturen och historien gifvit oss: de
ha lagt oss sida vid sida med ett af världens jättevälden, och jnst den af
världens stormakter, som ensam inbjuder till något, så när jämngod täflan
äfven mindre, om blott högt utvecklade folk. Gententot Tyskland och England

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:23:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuindhand/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free