Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - I. Den restriktiva utvandringslagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska ensamt; såsom det vill synas framkalladt af sådana
tillfälliga förhållanden, hvilka sedermera under storhetstiden icke
förekommo i tillräcklig omfattning för att ådraga sig större
uppmärksamhet. Visserligen torde rymningar af till krigstjänst utskrifne
icke hafva varit okända, men dessa föllo under krigslagarna och
gjorde inga särskilda utvandringsförfattningar nödvändiga. I
stället är det anmärkningsvärdt, att det i legostadgorna af den 30 aug.
1664 och den 23 nov. 1686 samt ännu den 6 aug. 1723 icke aktades
nödigt att i ifrågavarande hänseende införa några som helst
bestämmelser.
Under den tid alltså, då på grund af Sveriges politiska och
militära ställning militärstatliga synpunkter i afseende å utvandringen
böra starkast hafva gjort sig gällande, var denna företeelse
förmodligen utan större betydelse och tilldrog sig i alla händelser föga
uppmärksamhet. Genom det nämnda plakatet af 1620 blef utvandring
visserligen förbjuden, men det synes tvifvelaktigt, om denna
rättsuppfattning sedermera under det 17:de århundradet var den i
allmänhet gällande; eftersom dels 1617 års Adelsprivilegier, § 31,
försäkrade frälsemän dylik rätt, dels stadslagen Kg. B. XV, § 7, synes
åtminstone principiellt hafva medgifvit byamän liknande rätt, och
dels de tid efter annan utfärdade föreskrifterna om erläggande af
utflyttningscensus och om särskilda befrielser från denna afgift böra
haft till förutsättning utflyttningsrättens förefintlighet. Endast i
afseende å tjänste- och arbetsfolk synes rätten till utflyttning icke
hafva varit medgifven, men å andra sidan synes, såsom nämnts, en
utflyttning af dylika samhällselement icke hafva varit oftare
förekommande. 1620 års plakat torde fördenskull vid frihetstidens
ingång hafva råkat rätt mycket i glömska. De vid denna tid
bestående och tillämpade bestämmelserna i afseende å utvandring torde
fördenskull hufvudsakligen hafva varit de sedermera i 1731 års lag
Ä.-B. 15 kap., §§ 2 och 7 samt H.-B. 3 kap., § 5 äfvensom i Ad.
Priv. den 16 okt. 1723, § 32, innehållna föreskrifterna om arfsrätt och
egendomsafdrag vid fall af utflyttning ur riket.
Det är anmärkningsvärdt, att det först blef under frihetstiden,
efter det demokratiska statsskickets införande och sedan Sveriges
ställning som militärstat undergått så väsentlig förändring, som den
restriktiva utvandringslagstiftningen utbildades och fick större
aktualitet. Detta torde icke hafva berott därpå, att man utan
särskilda anledningar begynte tillämpa militärstatliga och
befolkningspolitiska doktriner, som vid denna tid vunno utbredning i Europa,
utan orsakerna torde få sökas i närmare liggande ekonomiska
omständigheter. Under början af frihetstiden nämligen, medan en
allmän folkbrist gjorde sig kännbar i rikets alla näringsgrenar och dessa
ännu långsamt återhämtade sig efter de stora krigen, begynte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
