Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - I. Den restriktiva utvandringslagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en viss nedsatt penningesumma till borgen att han inom den i passet
nämnda tid skall vara i riket tillbaka.
Genom hallordningen den 2 april 1770, art. III, § l6, stadgades
sedermera om hallrättens skyldighet att i hvarje fall pröfva, om
svensk arbetare till större fullkomlighets vinnande bör få utrikes
resa, samt träffades förbud mot att innan hallrättens tillstånd företes
utgifva resepass åt sådan arbetare. Genom k. br. den 21 april 1774,
k. br. den 11 sept. 1777 och komm.-koll. kung. den 27 juli 1778 gåfvos
vidare ytterligare föreskrifter rörande sjöfolks rymning; hvilka föreskrifter
efterföljdes af k. kungörelsen och förbudet emot svenskt
sjöfolks utpraktisering utur riket af den 30 maj 1781. Här förnyades
uttryckligen den tre år tidigare gjorda föreskrift, att främmande
skeppare ej utan en i sjömanshuset nedsatt borgen af 100 rdr specie
ägde rättighet att i skeppstjänst antaga svensk man eller underofficerare
vid örlogsflottan, och skyldighet att ställa sådan borgen
förskrefs i vissa fall äfven för de sistnämnde. Rörande handtverksgesäller,
arbetare och betjänte säges i samma förordning, »att de sällan
hafva annan orsak till fäderneslandets lämnande än otidig
nyfikenhet samt ett inbilladt oriktigt begrepp om utländska förmåner,
och det skall därför hädanefter som hittills i allmänhet vara
förbjudet för dem att begifva sig utrikes». I den händelse dock en
eller annan bevisligen skulle behöfva för vidare kunskaps och färdighets
vinnande i sin slöjd på någon tid resa utrikes, sä skall k. bfhde
och kommerskollegium utlåta sig däröfver, och vederbörande kan mot
borgen af två godkände män och bötesstraff, om han ej i rätt tid återkommer,
erhålla tillstånd därtill.
Under de efterföljande decennierna utfärdades tid efter annan en
rad förordningar och cirkulär, i ändamål att försäkra efterlefnaden
af den gällande lagstiftningen. Genom k. eirk. den 17 jan. 1785
till hofrätterna, angående förvarande af kronans rättigheter vid tillfällen
då någon utur riket flyttar och här sin egendom försäljer, stadgades
att vederbörande domstolar i dylik händelse skola till kammarkollegium
inberätta förhallandet och icke meddela sista uppbud
och än mindre fastebref å sådana fastigheter, innan kollegium yttrat
sig och bevakat kronans rätt. Genom komm.-koll. kung. den
11 aug. 1788, komm.-koll. cirk. den 20 maj 1794 och k. kung. den
27 aug. 1828 utfärdades ytterligare kompletterande föreskrifter till
1781 års förbud i afseende å utländsk skeppares skyldigheter vid
förhyrande af svensk sjöman. Genom krigs-art. den 31 mars 1798,
kap. 14, § 73, förnyades och modifierades 1768 års straffbestämmelser
vid bergverksarbetares lockande till utlandet. Genom k. br. den 15
okt. 1792, k. kung. den 17 april 1795, k. br. den 12 maj 1801 och
komm.-koll. kung. den 1 juni 1801 utfärdades förnyade föreskrifter
om passförfattningarna och deras efterlefnad. Genom k. förordn. den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
