Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - I. Den restriktiva utvandringslagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
do jämte ställandet af borgen och förlust af arfsrätt äfven såsom
otidsenliga påpekade de i 1756, 1768 ocb 1781 årens författningar
innehållna öfriga straffbestämmelser vid bergverksarbetares och
sjöfarandes olaga utflyttning. I enlighet härmed uttalade ständerna
utan nämnvärda invändningar i något af de fyra stånden såsom sin
mening, »att äfven under förutsättning, att det med de ifrågavarande
föreskrifterna åsyftade ändamål, att inom riket kvarhålla den för
industrien ocb näringarne nödiga arbetskraften ocb slöjdfärdigheten,
skulle kunna anses påkalla all den stränghet dessa in hålla, ständerna
likväl trott en sådan ekonomisk angelägenhet icke utgöra någon
tillräcklig, grund för de våldsamma band, som därigenom blifvit lagda
på den personliga friheten, och för de ända till ytterlighet utsträckta
ansvarsbestämmelserna, som, vid jämförelse med
brottmålslagstift-n in gen i allmänhet, ingalunda kunna anses afvägda efter
förbrytelsernas beskaffenhet, hvarförntan numera lärer vara allmänt erkämlt,
att sådana tvångslagar, långt ifrän att befordra och stadga
närings-driften, snarare äro binderliga för industriens utveckling, för
hvil-ken just friheten utgör ett oeftergifligt villkor.» I anledning häraf
beslöto de för sin del upphäfvande af de i nyssnämnda äldre
författningar innehållna ansvarsbestämmelser och föreskrifter af
ifrågavarande slag. Denna riksdagsskrifvelse föranledde emellertid från
kungl. maj:ts sida ingen annan åtgärd, än att genom k. kung. den
4 maj 1810 den i k. för. den 18 febr. 1768, k. kung. den 30 maj 1781
och k. br. den 26 juni 1804 föreskrifna skyldigheten att ställa
borgen eller deponera viss penningesumma vid företagande af utrikes
resor uppliäfdes. I öfrigt förblefvo de äldre författningarna vid
gällande kraft.
Under de båda efterföljande decennierna skedde inga andra
förändringar i utvandringslagstiftningen, än att efter ständernas
med-gilvande genom k. for. den 9 nov. 1844 gjordes tillägg till H.-H.
kap. 11 [, § 5, samt förklaring öfver Ad. Priv. den 16 okt. 1723, § 32,
i ändamål att göra kungl. maj:t oförhindrad att med utländska
makter sluta aftal om upphörande af det på nämnda ställen införda
stadgande om egendomsafdrag vid utflyttning till utrikes ort ; hvilket
ste;lgande redan tidigare (k. br. den 6 maj 1830) hade uttryckligen
oi v arats sträcka sig endast till adelsmän och borgare. Redan före
°u nämnda tiden hade ined ett flertal utländska makter
deklara-oi is ia noter utväxlats angående det nämnda egendomsafdrågets
nnsesidiga upphäfvande, och under den efterföljande tiden hafva som
e vant konventioner därom ingåtts med ett flertal andra makter, sa
a stadgandet itråga för närvarande saknar praktisk betydelse.
Genom k. brefvet den 2x mars 1^54 föreskrefe ytterligare, att
>e\tumgsskyldig, som ej satt karl i sitt ställe, som blifvit antagen,
ej utan kungl. maj:ts tillstånd får från riket afflytta, så länge hau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
