Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - I. Den restriktiva utvandringslagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afvika från hvarandra, men som i stort sedt öfverensstämma i
afseende å lagstiftningen om passkyldighet, om egendoinsafdrag och
inskränkning af arfsrätt vid utflyttning samt om utvandringsförbud
för vissa kategorier af personer (tjänstefolk, kvalificerade arbetare).
Sedermera, under inflytandet af den franska revolutionens idéer ocli den
liberala ekonomiska politiken, upphäfdes under förra hälften af förra
århundradet successivt denna äldre restriktiva lagstiftning; eller ock
förlorade den, såsom i Sverige, sin faktiska rfittsgiltighet. Med
undantag af några i en del mellaneuropeiska stater kvarstående, i
flere af dem föga stränga binder för värnpliktiges utvandring, kan i
allmänhet sägas, att under 1850—60-talen ulvandringsfrihetens
grundsats var blifven i Europa erkänd.
Emellertid kommo under liberalismens bristande uppfattning af
den enskildes offentligt-rättsliga och privaträttsliga förpliktelser
åskådningar att göra sig gällande i alseende ä utvandringsfriheten.
hvilka voro i motsatt riktning öfverdrifna och ensidiga. Sedan de
äldre hindren för utvandring försvunnit nr lagstiftningen, kom denna
i de flesta länder att sakna alla fasta föreskrifter i afseende å
sådana rättsförhållanden, som skäligen böra föranleda ntvandringsförbud
eller utgöra faktiska hinder för utvandring. I de reglementen öfver
utvandringen, hvilka under denna tid af andra orsaker tillkommo,
aktades icke nödigt att kodificera de utvandringshinder, som i alla
stater föranledas af häktning, fullföljande af strafför faran de m. m.,
ån mindre att träffa några stadganden i afseende å vissa betydelse
tulla privaträttsliga förhållanden, som stå i nära sammanhang med
utvandringsfriheten. Till följd däraf kom i flera länder en liberal
praxis att utbilda sig i afseende å dessa frågor, hvilken knappast
har stått i öfverensstämmelse med civillagstiftningens afsikter och
älven onekligen gifvit anledning till förekommande
missförhållanden.
Dessa förhållanden hafva emellertid vunnit beaktande, då på
senai-e tid den liberala regleringen af ut vand rings väsendet i flera
mellan- och sydeuropeiska stater efterträdts af en modernare
ut-’andringslagstiftning. Att den föreliggande frågan, liksom
öfver-iiifvud utvandringslagstiftningen i allmänhet, för de västeuropeiska
statt i na varit af mindre vikt, äger sin naturliga förklaring däri, utt
mg and under hela det förflutna århundradet fört en i stort sedt
u vandringsbefrämjande politik, medan i Frankrike, Belgien och
e eiländerna den inhemska utvandringen icke har spelat någon
stom- roll eller med förhärskande liberala åskådningar icke har
ansetts innebära nationella olägenheter. Älven har i dessa af
libern-behärskade stater en mindre sträng uppfattning af statens
förpliktelser till ingripande sjftlffallet gjort sig gällande. För de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
