Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - II. De äldre liberala utvandringsförfattningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redare icke redaren, men blott den nämnda mellanhanden uppträder
såsom sökande af koncession och ålägges vissa förpliktelser. Än
mindre kan den bakom agenten stående utländske redaren ställas
till ansvar för missförhållanden som uppstå eller blifva kända sedan
koncession meddelats; författningarnas strängaste ansvarspåföljd
eller en återtagen koncession träffar endast mellanhanden, och det
ligger i de liberala författningarna och i den praxis de utbildat
intet hinder för att redaren fortsätter sin verksamhet med en annan
koncessionerad agent såsom mellanhand.
Vid betraktande af de under den liberala ekonomiska politikens
inflytande tillkomna utvandringsreglementenas beskaffenhet kan
man fördenskull såsom sammanfattning anmärka följande. Dessa
reglementen hafva visserligen i flere afseenden fyllt den uppgift,
som med dem afsågs, nämligen att genom vissa ansvariga
expedienters ställande under koncessionsplikt och genom lagstiftningen
om de s. k. utvandrarkontrakten tillvarataga utvandrarnes intressen
vid befordringen. Men
dels underläto dessa reglementen att gifva fasta föreskrifter i
afseende å bestående hinder för utvandring eller i afseende å
förhållanden, som rätteligen böra utgöra sådana hinder;
dels lämnade reglementena emigrantvärfningen i alla väsentliga
afseenden utom lagstiftningen;
dels reglerade de endast med vissa inskränkningar transporten
af utvandrare till utrikes orter;
dels tilläto de i flera stater tillvaron af för många led af
medverkande vid befordringen, utan att reglera dessa olika kategoriers
af personer rättsliga ställning inbördes och gentemot utvandrarne;
dels saknade de bestämmelser, hvilka på ett tillfredsställande
sätt möjliggjorde begränsning af de olika mellanhändernas antal
samt reglering utaf omfånget och arten af enhvars affärsrörelse;
dels tilläto de, vid sidan af redarne, såsom ansvarige befordrare
personer, som icke voro redare. Detta sistnämnda förhållande har
haft vidtgående ofördelaktiga följder,
dels genom att leda till en större ansvarslöshet inom hela
verksamheten med utvandrarbefordringen,
dels genom att redarne (i främsta rummet de utländska) i
talrika, och i flera stater i samtliga fall ställts utom lagstiftningen;
hvilket sistnämnda i sin tur föranledt,
dels att det utvandrarskydd, som afses med den inhemska
lagstiftningen, i flere afseenden måst blifva illusoriskt, och
dels slutligen att hvarje utvandringspolitik omöjliggjorts, i
hvilken högre nationella synpunkter kunnat komma i betraktande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
