Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Särskild redogörelse för den nutida europeiska utvandringslagstiftningen - II. De nutida utvandringsförfattningarnas allmänna karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vandringen i sina särskilda författningar, så följa dock flera
olägenheter häraf, hvilka senare skola påpekas. Men därtill komma
ytterligare ett par omständigheter. I den mån nämligen, som
utvandringslagstiftningen, hvilket äfven är fallet, utvecklar sig till att blifva
mer än en endast utvandrarskyddslagstiftning samt staten
tillerkänner sig rätten och plikten att under vissa omständigheter, indirekt
genom koncessionsvägringar, förbjuda utvandringen en masse på
vissa router, och till vissa länder, så bortfaller den principiella
skillnaden mellan utvandringslag och lag om utvandrares befordran.
Samtidigt som nämligen denna senare för det öfvervägande antalet
utvandrare (nämligen de, för hvilka skyddslagstiftningen är afsedd)
måste, när det gäller förbud att befordras med utvandrarkontrakt,
hänvisa till gällande utvandringsförbud, så kommer den dessutom att
lagstadga om möjlighet till särskilda sådana förbud, visserligen icke
individuella, men kollektiva. Lämpligheten talar då för att
sammanföra samtligu utvandringen rörande författningar i en enhetlig
lagstiftning. Detta blir så mycket mera ändamålsenligt, som den
moderna utvandringslagstiftningen äfven omfattar ytterligare uppgifter
(om särskilda organisationer för utvandringens öfvervakande och
ledande, om utvandringsfonder m. m.), hvarom lämpligen bör lagstiftas
i anslutning till lagstiftningen om öfriga hithörande frågor.
Den andra omständighet, som härvid är af betydelse, är den
större styrka, vid eventuella diplomatiska underhandlingar såväl
som vid framtida internationella förhandlingar i den mellanfolkliga
befolkningsfrågan, som det innebär att äga en af vederbörande
folkrepresentation antagen utvandringslag. Sådana förhandlingar äro
af flera tecken att döma i icke aflägsen framtid att förvänta, och
den nyaste af de europeiska utvandringslagarna, nämligen den spanska,
innehåller t. o. m. ett uttryckligt stadgande,[1] att regeringen skall
befordra afslutandet af mellanfolkliga traktater »för att hindra
okontrollerad utvandring och för att förbättra utvandrarnas blifvande
ställning». Vid sådana förhandlingar, som kunna komma att beröra
betydande nationella intressen och där hvarje eftergift från
utvandringsländernas sida gentemot invandringsländerna bör om möjligt
köpas med ett motsatt tillmötesgående, är stödet af en
utvandringslag. som icke utan folkrepresentationens medgifvande kan förändras,
otvifvelaktigt af betydelse.
Uen europeiska utvandringlagstiftningen utvecklar sig äfven i
här ofvan omnämnda riktningar: samtidigt med att den utvidgar
sina uppgifter, får den karaktär af utvandringslag, antagen af
vederbörande nationalförsamling. Om detta sistnämnda emellertid i
nästan alla stater är fallet med den principala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
