Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Särskild redogörelse för den nutida europeiska utvandringslagstiftningen - VII. Utvandringsförfattningarnas allmänna ställning till redarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagstiftningen föga utvecklad, hvilket äger sin historiska förklaring
1 omständigheter, för hvilka i den allmänna öfversikten redogjorts.
Denna punkt sammanhänger emellertid med den andra hnfvudfräga,
som här kommer i betraktande, nämligen de nationella synpunkternas
tillvaratagande vid nyssnämnda koncessions meddelande. Det är
fördenskull lämpligt att i ett sammanhang referera de nutida
utvandrings-flJrfattn ingarnas ställning i detta afseende.
England, Frankrike, Belgien, Nederländerna. 1 dessa fyra länders
utvan dr i ngsförfattn ingar finnas bland de villkor, vid hvilka tillstånd
ät redare att bedrifva utvandrartransport är bundet, inga som hafva
afseende ä utvandringens reglerande i stort eller som hänsyfta på
koneessionsvägringar i ändamål att tvinga utländska redare till vissa
medgifvanden eller främja nationella intressen. I England äro redare
8i utvandrarfartyg i afseende å koneessionsplikt icke underkastade
andra villkor än de för firmors och bolags inregistrering i allmänhet
gällande bestämmelser, detta under förutsättning att de ieke
personligen befatta sig med resekontrakts försäljning till utvandrarne.
t sådan händelse blifva de underkastade samma villkor om licens
0,’h borgensplikt, som äro stadgade för alla personer, hvilka äro att
betrakta såsom »passage brokers». I Frankrike, Belgien och
Nederländerna är likaledes en redare, hvilken vill bedrifva
utvandrartransport, endast i det fall underkastad de för ansvariga befordrare
löreskrifna villkor om koncession, ställande af säkerhet’ etc., att han
gör detta utan mellanhand; är åter det senare fallet, lägges det
civilrättsliga ansvaret pa denne senare och redaren fritages från alla
dylika bestämmelser. I samtliga dessa författningar hafva sålunda
lnga sådana allmänna synpunkter varit ifrågasatta, som här afses.
Sverige, Norge, Danmark. Om dessa tre länders lagstiftning
gäller i stort sedt samma anmärkning som om de föregående.
Lagstiftningens uteslutande synpunkt är tillvaron af en befordrare
(»agent»), hvilken underkastas koneessionsplikt med därvid knutna
villkor om ställande af säkerhet etc. och hvilken göres civilrättsligt
ansvarig för befordringen. Om en redare vill med dylik person såsom
mellanhand bedrifva utvandrartransport, är han fritagen från alJa
^knande villkor. Om åter en redare (befraktare, befälhafvare) vill
utan dylik person såsom mellanhand vid resekontraktens afslntande
bedrifva utvandrartransport, är han i den norska lagstiftningen (Lov
]«i!9, § ii) underkastad samma bestämmelser, som eljest gälla för
agent. I den danska äfvensom i den isländska lagstiftningen göres
den skillnad, att tillstånd att åtaga sig utvandrares indirekta
befordring öfver utländska hamnar meddelas af underordnade
polismyndigheter ät »agenter» till utländska redare enligt de allmänna
principerna om borgensplikt, personliga kvalifikationer etc.; tillstånd
a’1 åtaga sig utvandrares direkta befordring från danska (resp, is-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
