- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XX : Svenskarna i utlandet /
42

(1911) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. UNDERLÄTTANDET AF ÅTERINVANDRINGEN TILL SVERIGE - Andra åtgärder för underlättandet af återinvandringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 EJIIGKATIOXSUTREDNINGEN. BILAGA XX. SVENSKARNA I UTLANDET.

skall äktenskapet, ehvad fråga är om svenska eller utländska undersåtar, här
i riket anses vara i behörig form afslutadt.»

Af vikt äro dessa bestämmelser i första rummet med afseende ä
äktenskap ingångna i Förenta Staterna. Svenskar därstädes vigas dels af
pastorer i svensk-amerikanska kyrkosamfund, dels af pastorer af andra,
amerikanska denomina,tioner och dels slutligen af amerikanska borgerliga
myndighetspersoner. Endast i ett mindretal fall torde hemvändande svenskar ha
före afresan frän Amerika förskaffat sig ett sådant intyg från svensk
beskickning eller konsul, som omförmäles i I § af 1808 års lag. Af
pastorsämbetena i Sverige lära betydligt olika tillvägagångssätt iakttagas vid dylika
ärendens handläggning. Allmänt nog torde de äktenskap, som slutits inför
pastorer, tillhörande den svenska lutherska Augustanasynoden, utan vidare
antecknas i svensk kyrkobok, äfven om det ofvannämnda intyget från legation
eller konsulat saknas. Vid vissa pastorsämbeten torde denna praxis hafva
utsträckts till äktenskap, ingångna inför hvilken som helst svensk-amerikansk
kyrklig myndighet. Majoriteten af pastorsämbetena synes dock ej anse sig
kunna i kyrkobok anteckna äktenskap, slutet inför vissa kategorier af
svenskamerikanska eller andra amerikanska pastorer eller inlör amerikanska
borgerliga myndigheter, när intyg från svensk beskickning eller konsul ej kan
företes. Dylikt intyg (eller ett motsvarande sadant från Förenta Staternas
beskickning eller konsulat här i Sverige) kan visserligen vederbörande i
allmänhet förskaffa sig äfven efter återkomsten hit. Men detta anskaffande är
dock ofta förenadt med tidsutdräkt, stundom äfven med kostnader och
obehag. I många fall måste emellertid ett sådant intyg betraktas såsom
nödvändigt; men fråga är, om icke på något sätt en lättnad skulle kunna
beredas pastorsämbetena vid behandlingen af äktenskapscertifikat frän Förenta
Staterna. Ett cirkulär till prästerskapet, angifvande hvilka kyrkosamfunds
präster och hvilka borgerliga myndigheter i Förenta Staterna som äro
behöriga att förrätta vigsel, skulle här kanske vara till någon hjälp.

Il) 1[inder slöshet till äktenskap. Man har här att taga två olika
kategorier i betraktande, nämligen 1) sådana personer, som antingen under sin
utrikes vistelse förblifvit svenska medborgare eller efter tillbakakomaten till
Sverige återvunnit sin svenska medborgarerätt; samt 2) sädana, som
fortfarande äro utländska medborgare.

På den första katagorien är att tillämpa kyrkolagens 15 kap. 19 §,
hvilken lyder: »Om någon obekant person vill lata lysa för sig, skall det ej
ske, förrän ban prästen framter säkra bevis om sitt lefverne och sina villkor;
eller några tillstädesvarande vissa och trovärdiga män därom kunna vittna.»
Till dessa bestämmelser fogar lagen den 14 oktober 1898 följande tilliigg:
»Svensk man eller kvinna, som vill ingå äktenskap, men icke kan på det
i 15 kap. 19 § kyrkolagen föreskrifna sätt. styrka sin hindcrslöshet, ilge
genom tillkännagifvande, som tre gånger införes i allmänna tidningarne,
kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift om sitt namn, sin ålder och
sin födelseort, samt om de orter, där lian eller hon vistats, så ock med
anvisning, hos hvilken församlings präst och inom hvilken tid äktenskapsbinder
bör anmälas; och skall tiden för sådan anmälan utgöra, där sökanden icke
vistats utom Sverige, Norge, Danmark och Finland, minst tre månader och i
annat fall minst sex månader från det att tillkännagifvandet sista gången
införts.»

Vid tillämpandet, af dessa bestämmelser förfares utan tvifvel mycket
olika af olika pastorsämbeten. En mera enhetlig praxis skulle dock kanske
utan svårighet, kunna uppnås, om allmänt vedertogcs ett tillvägagångssätt, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:24:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emusviutl/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free