Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. SVENSKARNA I UTLANDET - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft så pass stor betydelse, att vi från tillgängliga handlingar sökt
skaffa några närmare upplysningar härom.
På gränsen mellan två länder plägar ju alltid, om förbindelserna mellan
dem äro någorlunda bekväma, ett mer eller mindre lifligt folkutbyte äga rum.
Så har beträffande Sverige och Norge särskildt varit fallet i de södra
gränstrakterna. Såsom förhållandena där ha varit, nämligen att de svenska
gränstrakterna varit en jämförelsevis torftig och efterblifven landsända, medan
åter de norska utgjort detta rikes hufvudbygd, har resultatet af detta
folkbyte ända till senaste tid utvisat ett betydande plus å Norges sida
och ett motsvarande minus å Sveriges. Västra Värmland och Dal samt norra
Bohuslän ha kommit att bilda ett naturligt uppland för Kristianiabygden.
Med denna ha de lifligaste handelsförbindelserna ägt rum; därifrån har all
kulturell påverkan utgått; dit har man ock vändt sig för att finna den i
hemorten saknade arbetsförtjänsten. Så har det kommit, sig att en jämn ström af
arbetssökande om vårarna dragit öfver från svenska sidan till gårdarna och
industricentra på andra sidan gränsen, for att om hösten merendels återkomma med
en sparad slant.
De periodiska vandringarna af svenskt arbetsfolk till Norge hafva
fortgått åtminstone alltsedan förra hälften af 1800-talet. De omnämnas ofta i
Kungl. Maj:ts Befallninghafvandes femårsberättelser, särskildt för Värmlands län.
Strödda meddelanden därom träffas ock i Hushållningssällskapens handlingar
för äldre tid. Rätt upplysande äro sålunda en del sockenkorrespondenser i
Älfsborgs läns Norra Hushållningssällskaps Handlingar för år 1857. Där
framhålles, att visserligen arbetsförtjänsterna i Norge vore af stort värde för
befolkningen i gränstrakterna, enär i allmänhet inga biförtjänster vore att
påräkna hemma, »En myckenhet utvandrare hafva äfven detta är funnit arbete
och bröd i Norge, och ej få hafva stannat där i årstjänst. Norrmännen äro,
genom deras öfver hufvud lyckligare politiska och ekonomiska förhållanden,
i tillfälle att gifva högre aflöningar än de här och i Västra Värmland gängbara.»
Från andra håll framställes emellertid utvandringens följder såsom långt
ifrån i allo gynnsamma. »För ej länge sedan», yttras från Vedbo härad, »gick
den arbetssökande från hemmet efter slutadt vårbruk och återvände vid
sädesskörden. Nu däremot utvandra ynglingarna redan så snart marken blifvit fri
från snö och återvända först; i slutet af november. Har bonden flera söner,
utvandra de vanligen alla, med undantag af en enda, och åkerbruket måste
då hufvudsakligen skötas af barn och ålderstigna personer, såvida bonden ej är nog
förmögen för att kunna hålla sig dräng. De arbetare som höstetiden återvända
från Norge, medföra vanligen en förtjänst af 100 till 150 r:dr r:gs. Sålunda föras
ganska stora kapitaler öfver gränsen, hvadan penningtillgången före jul
vanligen är ganska stor i dessa trakter. Detta synes visserligen vara välgörande
och nyttigt; men dock tyvärr endast vid första påseendet, ty oaktadt dessa
kapitaler, förblir orten fortfarande lika fattig och hämtar ingen vinst af de
införda peningarna.
Vid närmare granskning låter detta äfven lätt förklara sig. Ynglingen
hemkommer nämligen, som sagdt är, kort före jul, och anser sig då hafva råd
och rättighet att hvila ut. De som ej hafva föräldrar att vistas hos, måste
då för penningar förse sig med ett hem under vintern. Julen och vintern
äro nöjenas tid, och penningar komma då i rörelse. Det ena tiotalet
riksdaler efter det andra af de i Norge förtjänta penningarna vandra nu ur
arbetarens fickor tillbaka öfver gränsen för att förse honom med brännvin och
konjak. Lägges nu härtill, att alla lyxartiklar i denna ort anskaffas från
norska riket, så skall man lätt inse, att de penningar, som genom svett och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
