Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. SVENSKARNA I UTLANDET - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 KM Hi RATIOXSUTBEDN ] NGKN. BILAGA XX. SVENSKARNA I UTLANDET.
Det var emellertid mindre utvandringens stora omfattning än de till synes
ogynnsamma förhållanden, under hvilka den skedde, som föranledde konsulerna
att ägna saken en närmare uppmärksamhet. Dc framhöllo i sina rapporter,
att flertalet at’ de utvandrade lockats att. öfvergifva fäderneslandet af de i
Sverigo sig uppehållande eller kringresande tyska agenternas ofta alldeles
sanningslüsa och i allmänhet vilseledande uppgifter. Stora skaror af de
arbetssökande, hvilka hufvudsakligen kommo frän de småländska länen och Blekinge,
ja flertalet, befunno sig vid framkomsten i alldeles utblottadt tillstånd, och
ganska många hade varit af svält och sjukdom så försvagade, att de icke
kunnat till något arbete användas. Att vältningen utsträckt sig äfven till
sådana personer, hvilka varit lill arbete mer öller mindre oförmögna, hade
flerstädes haft till följd missbelåtenhet hos dc arbetsgifvarne samt ett
ytterligt elände å de arbetssökandes sida. Konsuln i Kiel beskref dc från
fästningsarbetena vid Fredriksort afskedade, hos honom hjälpsökande svenskarnas
svåra belägenhet: deras arbetsförtjänst hade knappt räckt till nödtorftigt
lifs-upphällc; de hade varit inkvarterade i ett fästningen tillhörande uthus; dc
saknade medel att förskaffa sig hem. »Med svenskt tjänstefolk», skref han
vidare, »drifves här en formlig handel, och i alla tidningar annonseras därom
såsom en handelsvara. Konsuln i Rostock anmälde, hurusom med ett danskt
ångfartyg anländt 289, i lastrummet såsom boskap» instufvade svenska
utvandrare af häda könen och af alla åldrar; ytterligare 300 väntades på samma
sätt, liksom de förra rekvirerade af en krögare, hvilken dref denna affär i
förbindelse med de ofvannämnda i Kristianstads län bosatta tyskarna, lluru
förhållandena gestaltade sig för de svenska arbetarna, speciellt, på de
mecklenburgska gårdarna, skildrar samma konsul i starka ordalag. Sältan ginge
någon dag förbi, utan att han tick besök af svenska tjänstehjon, såväl män
och pojkar som kvinnor, hvilka rymt från sina husbönder, dels för
misshandling och öfvi ranstiängande arbete, dels ock för skämd kost, och ibland sådan,
som, om icke skämd, dock vore otillräcklig och alltför svag för dom, som
voro underkastade ett hårdt arbete och som till stor del ditkommit alldeles
uthungrade och följaktligen kraftlösa. Då de infunno sig på konsulatet, voro
dc i saknad af allt, bådo penningar, kläder och papper, hvarmed de kunde
styrka sin identitet. För att dc icke skulle gripas af polisen ocb atföras
till arbetsfängclset i Güstrow eller återsändas till sina förra husbönder,
plägade konsuln utställa pass för dem till Sverige, till den ort, hvarifrån de
voro komna, och sedan fingo de skaffa, sig hem bäst de kunde. >.lag vägar
bestämdt afgifva det yttrande», skrifver ban, satt något afseende icke bör
fästas vid de artiklar, som influtit i flera svenska tidningar och som skildra
dc svenska utvandrarnes till Mecklenburg ställning såsom lycklig ocb
lukrativ, ty jag vet bestämdt, att den är hvarken det ena eller det andra.»
Liknande äro ock uttalandena frän de öfriga nordtyska konsulaten.
Kommerskollegium skyndade att i en skrifvelse den 9 november 1869,
sedan följd af en annan den 31 december s. a., fästa Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet pä dessa omständigheter och hemställde, huruvida icke Kungl. Maj:t
måtte finna lämpligt att. erinra länsstyrelserna om nödvändigbeten att med
alla till buds stående lagliga medel motarbeta det alltför ofta förekommande,
uppenbara ofog, som af här i riket sig uppehållande främmande agenter bedrefs
för anskaffande till norra Tyskland af svenskt tjänstefolk. Jämlikt skrifvelse
till Kollegium den lii april 1870 af dåvarande statsrådet och chefen för
Civildepartementet fann dock Kungl. Maj:t, »enär någon försummelse i
omförmälda afseende å vederbörande länstyrelsers sida, -a vidt utrönas kunnat,
icke ägt rum.’, den gjorda framställningen icke till någon vidare åtgärd
föranleda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
