Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. SVENSKARNA I UTLANDET - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
101
möjligt bispringa landsmännen, utfärda ett betyg, i hvilket stod, att N. X.
i säger »ig vara. svensk-, och att ban eller bon, »enligt hvad konsulatet håller
för troligt», vore svensk undersåte. Med ett sådant betyg kunde agenten
snart nog skaffa en ny plats och därvid med segerherrens godtycke föreskrifva
villkoren.
De kvinnliga tjänstehjon ett, ladugårds- och mejeri flickornas, ställning
fann förf. karaktäriserad af hardt arbete, men i allmänhet icke särskildt dålig
behandling, ehuru förhållandena naturligtvis i detta fall voro mycket, växlande.
Arbetsdagen började i vanliga fall om sommaren kl. 2 pa morgonen och varade
till kl. V»7 på kvällen med ett par timmars middagshvila. si början»,
berättade en blekingsflicka, »svullnade händerna på mig så di stod som bullar
ända upp mot armbågarna. Vi hade aderton kor hvar, och holländaren satt
själf med och mjölka, så ingen kunde slakna af. — Och sä när man
kommer hem, sä ska’ mjölksåarna ner i källarn. Och så tunga som di
silarna är! Vi bar dem med en såstång mot bröstet och jag bådo ondt af
(tet i Hera ar. Fast det gick nog bättre bara man blef van . . . Men som
vi grät, när vi först, kom hem! Vi förstod ju inte hvad di sa’. Och inte
var \i vana att stiga upp kl. half två på morgon och sa ut till mjölkning
vid fyrntidcn . . .» »Arbetet», yttrade cn annan flicka, »är förstas litet ’stift’,
och sä får cn aldrig något ledigt, lute om söndagarna cn gäng. Om vi vill
ha ledigt, så far \i lof att. hyra käringar i värt »lillie, och det äter upp för
mycket af lön. För min del har jag inte varit i kyrkan pa fyra ar . . .
Men om söndagskvällarna har vi fritt, da kan vi gå på >Tanz» eller hvad vi
vill. Och mången gång, dä en ber sitt. herrskap att få ledigt pä förniiddan,
sa svarar di: å, hvarför det? Nog vill du väl hellre ha ledigt och fä ga till Tanz
i afton . . .»
De här berörda förhållandena: den andliga isoleringen i början, men a
andra sidan den högt utvecklade nöjeslystnaden satte, menar förf., i synnerhet
sin prägel pä de svenska flickornas lif.
Lönen var tör ladugårdspigor 110 till 130 mark om aret, någon gang
mer — när de voro fria från agentens kraf och således fingo ut. bela lönen.
Andra tjänarinnor tycktes fä 90—110 mark. Häst syntes det vara, när de
kommo till redbara bönder eller som imiepigor i hyggliga familjer. Där hade
do mera eftersyn och höllos till sparsamhet. Men pä de stora gårdarna
sparade de ytterst sällan något, och sa. stodo de ju i ekonomiskt afseende pä samma
punkt som förut. Det ligger i sakens natur, att pä dessa stora gods tjänarna
lämnades mera åt sig själfva, i.änge dröjde det cj, förrän de nykomna såväl
som deras äldre kamrater voro inne i ett lif, som med rätta gifvit dåligt
rykte bade åt svenskorna och de stora godsen. Slutet pä fåfängan,
dansnöjena, nattvandringarna, och fästmansbesöken blef i de flesta fall sådant, att
det medförde ej blott ögonblicklig skam utan drygt ansvar för framtiden.
En sådan stackars kvinnas belägenhet vore för visso beklagansvärd, vare
sig hou sändes hem till Sverige eller förblef i Tyskland. Ofta släpade bon
sig fram till cn hamnstad lör att genom egna eller konsulatets medel fa
biljett till Sverige, sa att hon i det aflägsna hemmet matte kunna dölja sin
skam och finna en barmhärtighet, som bon alldeles misströstade om ute bland
främlingarna.
Det voro intet tvifvel om, att detta onda ägde en mycket betydlig
utsträckning. Det påslås ha varit, en gängse mening pa \issa trakter, att ej en
enda. svenska funnes, som ej haft barn. — »Men äro de da verkligen en sa
dålig upplaga uf mänskligheten, dessa våra stackars tjänstflickor frän
Småland, lilekinge och Skåne?» frågade förf. en af de bättre agenterna i en af
Sleswig» städer. »Nej», svarade han, ’de äro bra flickor, -netto Mädcben», när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
