Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. SVENSKARNA I UTLANDET - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 EMIGRATIO lf SHT REDNINGEN. BILAGA XX. SVENSKARNA I UTLANDET.
do komma, men dc fördärfvas genom dåligt kamratskap och dålig behandling.
Det tinns ställen, wo der Ten fel dienen möclitc!»
Om de svenska tjänarinnornas ställning i städerna, speciellt Hamburg,
anför förf. några drag. Rätt manga påträffade ban som uppasserskor å de
talrika krogarna. Att deras kvinnlighet var vissnad, förrådde mer än ett
tecken. De flesta dolde, enligt hvad med Hamburg förtrogna svenskar
upplyste, under skänkjungfruns namn den offentliga flickans yrke. —
ltctr&ffande de vuxna, drängarna så synes förfts mening vara, att deras
ställning på det bela taget knappt gåfve anledning till svårare klagomal.
Husböndernas fel geut emot dem vore oftare undcrlåtenbetssynder än
verksynder. A andra sidan vore det visst, att många genom arbetsskygghet,
dryckenskap och oregerlighet gjorde det svenska namnet föga beder.
»,läb-zornig», säger förf., var det stående adjektivet om svenskarna, och
merendels-visste de att på ett handgripligt vis sätta sig i respekt hos både husbönder
och arbetskamrater.
Helt annorlunda var förhållandet med de halfvuxna pojkarna,
ilialf-drängarna». Kör husbönderna låg nil ra till bands att begagna dessa tafatta,
för tillfället fader- och moderlösa pojkar, såsoin stumma dragare. De
saknade den raa styrkans försvar, och inför oförrätten stodo dc i bokstafligaste
mening stumma, så länge de voro obevandrade i (let främmande språket. Att
dessa i denna mening »försvarslösa» halfdrängar ofta tvingades att träda in i
ledet, när en karl saknades, och så måste förrätta en ansträngande
heldrängs-syssla, förekom icke sä sällan. När de da blifvit alldeles öfver sig gifna,
rymde de, lämnande allt i sticket, kläder, betyg, inneståcnde lön. Lyckades
de undkomma polisen, styrde de ofta sin kosa till Lübeck, där de antingen
uppsökte sin alltid trogne vän, agenten, eller ock på ett eller annat sätt
praktiserade. sig öfver till Sverige.
Förf. meddelar till slut en skildring af lifvet bland de svenska
kolonierna i dc nordtyska städerna. Den inledes med några data ur den största,
nämligen Kielerkoloniens historia. Införandet af svenska arbetare dit tog sin
början under de sista åren at’ 1860-talet, dels i och för dc stora hamnan
läggningarna därstädes, dels för arbete å skeppsvarfven, dc kejserliga såväl
som de privata. Införseln rönte snart liflig uppmuntran från de tyska
myndigheterna. Det uppgifves t. o. m., att dessa föranstaltat ott slags
regelbunden ängbåtsförhindelse med Karlshamn för att så kunna öfverföra svensk
arbetskraft i massa. De laster, som vid denua tid på cn gäng direkt
infördes, uppgingo emellanåt till hundratal. Den svenska konsuln beräknade
också inom kort svenskarnas antal i K id trakten till ej mindre än 2,500. En
del af dessa hade bosatt sig i Kiel, mon största antalet slog sig ned på andra
sidan bukten i närheten af de stora varfvet), särdeles i en by kallad Gaarden.
I denna by lät del »Nordtyska varfvet» uppföra en mängd envånings
träbaracker, skilda åt endast genom trånga gator. De voro hvar och en afsedda
för omkring sexton familjer, en familj i hvart rum. Här bodde uteslutande
svenskar. Dessa baracker an gåfvo snart tonen för bela den svenska
befolkningen i Kiel. Åtminstone dömde tyskarna till stor del våra landsmän efter
lifvet i dessa nästen. Oljud och slagsmål hörde till ordningen för dagen både
ute och inne. I de smutsiga, fuktiga, af människor och ohyra ölverbefolkade
rummen grälade och slogs man af hjärtans grund. I detta vilda lif
förslösades naturligtvis arbetsförtjänsten. Den var vid denna tid ganska hög,
vanligen minst tre mark om dagen. Men de blanka thalerna sjönko till bottnen
af krögarens brännvinsfat. Iland i band med supandet, fattigdomen och det
regellösa lifvet i öfrigt gick en allmän likgiltighet för ordnade familjeförbin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
