Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. SVENSKARNA I UTLANDET - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delser; detta ej blott i barackerna utan öfverallt. Att lefva sin wilder Ebe»
»listigs nästau normalt. Och lika lätt som förbindelserna slötos, lika
lättsinnigt brötos de. Särdeles vanligt var, att mannen, när ban tyckte familjen blef
allt för talrik, rymde från alltsammans och prisgaf de sina ät elände. Slutet"
blef då, att. polisen föste öfver bela familjen till närmaste svenska stad.
Eti vändning till det bättre inträdde först 1870, dä för första gängen en
svensk sjömanspräst tillsattes i Kiel. Platsen tillträddes af en kraftfull man, pastor
Albin Hildebrand. Han grep sig modigt an med genomförandet af reformer.
Framför allt sökte ban åstadkomma ordnade familjeförhållanden och lyckades
sä långt, att — med vänlig öfvertalning eller stränghet — inom en ganska
kort tidrymd ej mindre än tvä hundra äktenskap lagfästes. Han upprättade
vidare en sparkassa, ett bibliotek o. s. v. I nder tiden förekommo ock
regelbundna gudstjänster. Och särskildt vid de stora högtiderna, da
barndomsminnena och den fäderneärfda, seden gjorde sig lifligast påminta, blefvo dessa
gudstjänster ett kraftigt medel till lyftning och sammanhållning.
Vid den tidpunkt, då förf. besökte kolonierna i de nordtyska städerna,
utgjordes de — utom af ett mindre antal gesäller och lärlingar samt sjömän
och fabriksarbetare dels at’ vanligt arbetsfolk, dels och framför allt af
arbetare ä skeppsvarf och i mekaniska verkstäder.
En mycket betydlig del voro att anse som bofast i det nya landet.
Många hade där stiftat, eget hem. Prägeln i dessa hem berodde, menar förf.,
mer än i Sverige på hustrun. Lyckligast syntes det vara, om hon var af
tysk börd. l)å inympades med mera lätthet den nya grenen i den tyska
stammen; familjen hade ett fäste, den var ej blott en afbruten rö, som dref för
vinden. Sparsaniheten syntes ock större i sädana hein. Mindre väl ginge det
ofta, då hustrun var svenska. Måhända berodde det till en del på, att sådana
förbindelser blott allt för ofta ingingos i lättsinnig obetänksamhet.
Naturligtvis funnos många glädjande undantag; särskildt i de egentliga kolonierna i
Kiel och Flensburg träffade inan rent svenska hem, rika på familjetrefnad.
Men äfven där funnos som motvikt ett betydligt antal hem. som ej ens bjödo
ett drägligt välstånd. Likadant eller värre var fallet i småstäderna.
Att ifrån nu skildrade tider många svenskar ännu kvarlefva i
Nordtyskland synes af de siffror, som anföras sid. 95. lian må
hoppas, att uppfostran och välstånd numera nått så högt, hos våra
svenska arbetare, att i framtiden motstycken till här berörda
förhållanden icke mera skola behöfva förekomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
