Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. SVENSKARNA I UTLANDET - Förenta Staterna - Svenskarnes Amerika och Amerikas svenskar af P. G. Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA.
1<)3
Amerikaniseringsmöjlighet fordras af honom, är sa godt, som förutsättningen
för att ban skall ha rätt att landsliga. Amerikaniseringslättheten räknas
honom till stor förtjänst — dot är ieko minst därpå amerikanen tänker, när
ban kallar honom för good citizen.
Det land, som en utvandring af religiöst-politiska skäl befolkade med ett
styfsint urval af världens borna kolonisatörer, bade som vi sett redan blifvit
de obegränsade ekonomiska möjligheternas land, för de orädda och uthålliga,
när det svenska tillflödet till den stora iuvandrarströmmen började. Alt den
svenska utvandringen varit betingad af hufvudsakligen ekonomiska skäl, får
väl anses vara tämligen allmänt erkändt.1 Det vore icke på sin plats, om
jag i detta sammanhang skulle uppehålla mig vid hvad som drifvit
svenskarna hemifrån. I samma ögonblick svensken i Göteborgs hamn sätter foten
på den engelska båten, sjunker fosterlandet ned i det förflutna, Hufvudvikten
ligger vid de inflytanden, som forma dem i det nva hemlandet.
Vi lära ha inemot två millioner landsmän därborta. Hvar finnas de?
Iiur ha de det? Hvilka äro de? Och — utan att sörja öfver spilld mjölk —
hvilka intresseband knyta oss samman med dem?
Den första frågan är lättast besvarad: de ha följt hvetct. Hvetets män
voro puritanernas ättlingar. Expansionen af det frigjorda Amerika, sedan
Nya Englands fröhölje sprängts, har alltid haft sin tyngdpunkt på 3!>:c
breddgraden, fast tyngdpunkten stadigt kommit längre och längre västerut.
Svenskarna ha alltid hållit sig i närheten af detta centrum, med dragning åt norr.
och det goda virke de släppt till har icke haft liten del i, att don kvalitativa
kärnpunkten ungefär sammanfaller med det kvantitativa befolkningscentrum.
Detta är så ovederläggligt! sant, att man af Illinois’ och Minnesotas talrika
svenska befolkning kan sluta sig till hvar ungefär pa kartan Amerikas hjärta
utpekas. Denna slutledning är icke en förväxling af orsak och verkan: jag
påstår inte, att svenskarna mer än bidragit till faktum, endast att deras
instinkt fört dem rätt.
Den tredje svensk-staten i ordningen är New York. Att svenskarna icke
saknats i den industriella rekylen österut är gifvet.
Att. de och deras kyrkor förrästen återfinnas litet, hvarstädes öfver
unionen är ju kändt. Stillahafekusten har icke sä få. Endast en gräns ha
de aldrig i nämnvärdt antal velat öfverskrida, gränsen till sydstaterna.
Norrut är däremot inte ett väderstreck, som de frukta. Vi sägas redan
ha ett drygt hundratusental svenskar inne i Kanada. Fri-jords-agitationen
bedrifves nu därifrån med en lika våldsam som målmedveten och planmässig
intensitet. Och som sagdt, det är inte bara i närheten af Chicago och
Minneapolis utan äfven i Kansas och Dakota som jorden kostar dollars nu.
Därför ha alla de, för hvilka emigrations- »frågan» är en verklig fråga, all
anledning att ej försumma taga Kanada med i räkningen, äfven om
utvandringen till Förenta Staterna skulle nedgå.
Och hur ha våra utvandrare det därute?
I allmänhet torde de stå sig rätt godt. De allra första hade att. underkasta
sig litet af hvarje, innan de fått fast fot: kamp med frost och öfversvämning,
förfärliga vintrar och brännande hetta, kamp med mordlystna indianer, som brände
och härjade, hvar de kommo åt, och med bedrägliga »jordhajar» och andra
äfventyrare; kamp med transportsvårigheter och förintande ensamhetskänsla.
Ingen af dem, som kommo i de förstas spär, har behöft betala sä
mycket i svett och blod för sina eröfringar. I våra dagar händer det inte
1 De sociala och psykologiska motiv, aum också starkt spela in, bli bjärtast
belysta af svårigheten att kvarhålla de åtcrin vandra re, som kotmnit hem med bådo
besparingar och afsikt att stanna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
